RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Uti Möllekullaberg, inom Urshults församling i Kronobergs län, föröfvades sistlidne vinter följande ohyggliga brott: En 20 års bondflicka vid namn Sara Eriksdotter hade förälskat sig i en ung dräng, och blef mor. Hennes syskon förebrådde henne stundem hennes belägenhet. Den 2: sisl. Januari, kl. emellan 7 ech 8 på morgonen, under det hennes moder, Elin Jönsdotter, var ute i ladugården några timmar, för att sköta kreaturen, framfödde Sara ett lefvande barn. Då modren kem in från ladugården, underrättade Sara henne em att hon blifvit förlöst. En stund derefter blef flickan besvärad af så svåra plågor, att hon föll i vanmakt, hvaruti hon låg ungefär en timma. Under denna tid passade modren på och tog barnet samt qväfde det i sänghalmen. Då flickan kom sig före, frågade hon genast efter barnet, då modren svarade, att hon qväft det. Flickan började genast gråta bittert och förebrå modren hennes gerning, men förbjöds strängeligen al modren att omtala det för någon. Sedan medern låtit barnet ligga 5 eller 4 dagar i sänghalmen, lade hon ut det i köket, der hon för köldens skull hade ett svinkreatur, i tanka att svinet skulle uppäta barnet. Sedan det legat i köket ungefär en vecka, utan att svinkreaturet ville förtära det, eldade hon ugnen och förbrände deruti barnet till aska, hvilken hen sedermera gräfde ned i köket. Imedlertid hade Saras belägenhet varit bekant för flere, och då de mu sågo att hon blifvit förändrad till utseendet, misstänktes hon att hafva födt barnet och tagit det afdaga. Horm häktades och undersökning företogs d. 8 sistlidne Februari vid Kinnevalds Häradsrätt, der Elin Jönsdotter bekände sitt brett, hvarvid hon och dotter omtalade så hafva tillgått, som efvanföre är nämdt. Medren förklarade, att hen, då hem var ersam med sin afsvimmade dotter, kommit att tänka på huruledes Sara före nedkomsten visat ledsnad öfver sitt tillstånd ech stundom derför erhållit förebråelser af syskenen, samt att Elin, i detta ebevakade ögonblick, fattat ech utfört beslutet att döda barnet. Dottern förklarade att hon, i anseende till sin mors stränga tillsägelse, ej vågat omtala rätta förhållandet förr än pu, men försäkrade, att barnet ej blifvit mördadt med hennes vett och vilja, hvilket äfven hennes moder medgaf och erkände. Askan efter barnet blef sedan, efter moderrs anvisning af stället der dem låg, upptagen och i paket öfversänd till provineialläkeren för att undersökas. I askar funnes endast några få förbrämda berbitar inblandade, men dessa voro så små, att läkaren af deras utseende och form icke ens kunde sluta till efter hvilka bem de voro lemningar, ännu mindre bestämma huruvida de tillhört kroppen af någon menniska eller kreatur. Häradsrätter dömde Elin Jönsdotter, enligt 418 kap. 4 Missgerningsbalken, att halshuggas och i båle brännas. Sara dömdes, för det hon förtegat sin moders brott, att, enligt 55 kap. 3 och 64 kap. 3 S Missgerningsbalken samt förordningen den 18 Nov. 17414 och 40 April 1810, att undergå 12 lagars fängelse vid vatten bröd, samt för lägersmålet erlägga 32 sk. Bko till kyrkan, hvarefter hon skulle inskild skriftas och aflösas: Genom utslag den 93 sistl. Sept. blef Elin Jönslotter af Götha Hofrätt, med anledning af grunderne i Kongl. brefvet den 47 Juli 1795, dömd att, enligt 14 kap. 4 Missgerningsbalken och förordningen d. 40 sistl, Juni, för berörde sitt brott mista ifvet genom halshuggning. För öfrigt fastställdes Häradsrättens utslag. Anmärkningsvärdt synes vid dessa utslag, att dottern blifvit dömd till straff. för det hon icke angifvit sin egen mor, hvilket strider mot det lagskipningssätt domstolarne i flere andra fall brukat följa. — Målet är nu inkommet till Kongl. Maj:t. BLANDADE ÄMNEN. — SÄNDAN ÄR NÄR, al Guds ord och de nyaste tidshändelserna grundligen och öfvertygande be-: