Aftonbladet – 8 oktober 1841, sida 3

till grund för gerningen, så tycks det väl sor Ihade de anklagade bordt vara varsammare oc försigtigare i sina brottsliga företag än de verk Iligen varit, samt att de, förberedde alltid p I möjligheten af en upptäckt, bordt ställa s Itill, att deras tillgrepp och förseelser de jur blifvit mindre åtkomliga och straffbara. Der emot hafva de anklagade vid första förhöre i Westerås Landskancelli, dit de blifvit hemtad på löst rykte och med föranledande af en oun derskrifven fördelningsnota, genast under ånge och ledsnad erkänt sina fel och förseelser, sam således hvarken börjat eller fortfarit med att be gagna förhärdade befvars prima regula juris, än skönmt att de derigenom utan tvifvel hade till er börjar kunnat frälsa sig från arrest, och unde: tiden kunnat få sans och rådruwm, dels att effacera spåren till brottet och dels att uttänka möj ligheterna till brottets urskuldande, hvilka för et skarpsinnigt och advokatoriskt lynne till mångfaldighet hade kunnat erbjuda sig. Således til heder för menskligheten och till någon upprättelse för den tjenstemannakorps, hvartill de anklagade hört, synes det vara temmeligen evident ech konstateradt, att något verkligt boflynne e varit hufvudsakliga driffjedern till den åtalade illbragden. Men hvarest skall man då söka och finna den, ty ingen verkan finnes utan orsak. så i fysiskt som psykologiskt afseende? eller är en försnillning af statens medel och ett bedrägligt förfarande dermed någonting så högst ovanligt och oerhördt, att man endast kan suppone ra sådant hos dem, hvilka stå på samhällets lägsta platser och af hvilka man ej trer sig kunna vänta den själsodling och bildning, som alstrar dygd och rena seder. Tvertom tror Ins., ait man ty värr! måste utropa: exempla illustrant et vestigia non terrent,, när man med häpnad och förundran i den af tryckpressen releverade och offentliggjorda Tull-balansen, Vedermälehistorien och Kabinetts-kassans skuldsättning m. m. upptäcker en sådan frånvaro af stränga moralbegrepp i frågan om användandet af statens medel, att det icke kan undgå föra till betänkliga följder såsom exempel för den allmänna moralen. Insändaren anser derföre, att en väsendtlig orsak till den ifrågavarande realversatioren ligger uti en olycklig tidens riktning och en å samhällets höjder mer än vanligt uppstegrad lyx och böjelse för fåfänga, som föder af sig svek och ränker, såsom oumbärlige för att tillfredsställa ständigt af fåfängan väckta behof, och som sprider sina förstörande verkningar till alla klasser; uti den oåtkomlighet af lagen och den framgång, ja understundom befordran och utmärkelse, som ej sällan vederfarits personer, komprometterade i allmänna opinionen eller till och med provocerade af åklagaremakten; uti en religiös och moralisk sinnesförslappning; uti ett förvändt befordringssystem, hvarigenom maktoch sideinflytandets protegeer framhållas, men den redbara förtjensten och dugligheten, som föraktar lycksökeriets sidovägar, förbigås eller hindras; samt slutligen, mycket annat att förtiga, uti den högst olika och orättvisa fördelningen af löner åt statens embetsoch tjenstemän. (Slutet följer.) SLANDADRE ÄMNEN. PATRIOTERNAS GRAFVAR vip BUNKERSHILL. EFTER AMERIKANEN JAMES PERCIVAL.