Aftonbladet – 8 oktober 1841, sida 3

de aldrig haft större behof deraf, ty de borde nu söka komma till Danzig och der gå ombord till Havre, eller också begifva sig längre upp åt norra Ryssland i den osäkra utsigten, att der kunna samla något mindre knappa allmosor, och sålunda komma till Frankrike, i fall det var dem förelagdt att verkligen en dag hinna dit. De hade inga penningar, icke ens nog att komma till Danzig, än mindre att derifrån betala frakten till en fransk hamn. En bedröflig belägeahet! Nödsakad att aflägsna sig från det mål, dit man syftar, då endast några steg återstå, för att hinna dit. För att komma till Paris, måste de först begifva sig till Petersburg, i den föreställningen, att frikostigheten i den ena hufvudstaden skulle hjelpa dem fram till den andra. Huru många dagar förgingo icke på demna långsamma vandring, oeh hvilken de icke desto mindre nödgas göra än längre! Under dessa veckors och månaders dröjsmål, hvad lott hafva väl de muselmanske långifvarne beskärt deras pantsatte anförvandter? En vanlig tillgifvenhet och ihärdighet skulle afskrickts genom dessa motgångar, men våre tre Perser, som litade på att Gud icke förglömde sina löften, läto ej sitt mod svalna genom toma filoscfiska undersökningar. De gingo framåt till Petersburg, dit de slutligen äfven hunno. Hvilket besynnerligt infall för öfrigt, alt af Ryssland begära den summa, som erfordrades för att friköpa sig från Ryssland! Petersburg gilver dem ett pass; Peter den Stores stad inskränker sig till denna handling af hög frikostighet. De begifva sig åter på väg söderut till den trakt af jorden, der denne Fransman lefver, på hvilken de nu boppas mer än någonsin. Det är deras södra kors. Hvarje steg närmar dem nu till Östersjön, och hafvet hinner till öfver allt. De hefinna sig ru i guvernementet Wilna, i sjelfva dess hufvudort, det rika Wilna, Jageionernes vagga, der