förehålla Flr Beckman detta ofog, har tverto formligen gillat det. Se här handlingen: bUtdrag af protokollet, hållet hos Steckholm Stads Konsistorium, den 24 Augusti i 1841. S. D. U:i en till Konsistorium, under den sistl. April, aflåten skrifvelse, har Hr Professor och Risd. af Kongl. Nordstjerneoch Wasa-Orde P. G. Ccdirschjöld, i egenskap af Föreståndare vi Allmänna Barnbördshuset härstädes, anmält huru som komministern vid S:t Clara Församling, J. W Beckman, hvilker lemnar sagde Barnbördshus pre sterligt biwräde, följer den princip, att icke meddel H, H. Nattvard åt någon okänd person, sem ick för tillfället är försedd med prestbetyg, hvaraf händ! att en dödssjuk barnsängsqvinna, som önskade er hålla del af detta sakrament, nyligen aflidit inna: prestbetyg kunde hinna tillrättaskaffas, och sålund utan att erhålla hvad hon tilläfventyrs ansåg, elle åtminstone någon annan i samma belägenhet möj ligen kunde anse såsom ett medel till sin salighet hvilket komminister B:ckmans-förfarande Hr Pro fessorn, i ufsigt att bereda de sjuka lättare tillgån på andelig kugsvalelse i deras sista stunder, anset sig böra hos Konsistorium anmäla, med anbållal om dess utlåtande deröfver. Konsistoriam, som i anledning af hvad sålundi anmäldt blifvit, infordrat komminister Beckms.n förklaring, har deraf inhemtat, att Komministern den 30 sisil. Mars, uppå kallelse, genast inställ sig hes ifrågavarande, för bonem belt och hållet o kända, birnsängsqvinna, som då var ytterst sjul och svag, och då på annat sätt icke utrönas kund huruvida qvianan ägde nödig kunskap om Nattvar dens värd2 och ändamål, han då, likasem alltid el jest vid dyliza tillfällen, vidtagit den enda härtil ledande utväg, att efterfråga hennes prestbetyg, oct då delta på annat ställe i staden måste eftersökas hade imedlertid Kemministern sökt meddela der sjuka, med afseende på hennes närvarande behof upplysning, förmaning och tröst; hvarefter han, i anledning af andra sysselsättningar inom allmänns Barnbördshuset, är ytterligare derstädes qvardröj! en eller annan timma, men slutligen bortgått, sedan han ti:!sagt sjuksköterskan, att så snart prest betyget, som stundeligen väntades, hunnit ankomma derem genast underrätta Komminisiern, som var att träffa hemma hos sig. Någon sådan underrättelse lärer dock icke blifvit Komministern meddelad; och nstpåföljarde natt afled den sjuka qvinnan. Konsistorium, som icke äger anledning betvifla sannfärdigheten af denna uppgift, kan ock icke annat än 2nse komminister Beckmans förfarande med den sjuka qvinnan vara i full öfverensstämmelse med hvad kyrkolag och samvete i ett sådant förhållande föreskrifva. De lagens stadganden, som tillåta den H. Nattvardens anammand2s i annan församling, än den, hvaruti kommunikanien är boende, och af hvilken prest han vill (Kyrkoord. kap. 11, 8 11 och fl.) äfvensom de hvilka, i vissa fall, tillstädja äfven brottslingar och sådane personer som äro under kyrkans bann, att blifva af H. H. Nattvard delaktige (se Kyrkoordn. kap. 10, 8 5 och kap. 8, 8 3, jemförde med Kongl. Brefvet den 41 Febr. 1780, Kongl. Förordn. den 48 Nov. 1744, m fl.) kunna af Konsistorium icke annorlunda tydas, än att det dock alltid måste vara den tjenstförråttande presiens första och förnämligaste åliggande. att, före zfösningen och d. H. Nattvardens medde lande, göra sig underrättad icke blott om kommunikantens själatillstånd, bans syndaånger och betfärdighet, utan äfven derom, att denne äger, om ock enfaldig, deck mnågerlunda redig och så vida fullständig kunskap i kristendomen, att han kan fatta betydelsen och vigten af åen heliga måltiden. Försummar presten detta, så ådrager hen sig ansvaret för ett gyckel med det heliga och för en själavåda, inza!unda mindre än den Kyrkolag ech Kgl. Författninzar åsyftat att förekomma. Oundgängligen nödvändigt blifver det silunda, att den till sjuksängen kallade presten, äfven vid de tillfällen, då kommunikanten är ytterst svag, genom korta, enkla, och den för handen varande förrättningen närmast tilihörsnde frågor och samtal, söker utforska hvad som för nämnde ändamål är af nöden; ty endast Zan, som utan frågor och samtal visste hvad i meznniskan var, kunde dem förutan säga: dina synder förlåtas dig! Ar nu detta förfarande ett heligt ålggande för prestmannen vid hvarje sådan förrättning, äfven vid de tillfällen, då kommunikanten och hans föregående lefnad äro honom kända, så måste det ännu mera vara det, då han är kallad till en för henom kelt och kållet obe kant person; och sådant är väl också förhållandet vid sjuksängskommunionerna på allmänna Barnbördshuset i hufvudstaden. Befinnes vid ett sådant förhållande den sjuka qvinnan vara så -sveg, att antingen alls intet eller ock ett endast oreäigt och ofullständigt meddelande å hennes sida kan presten lemnas om hennes själstil!stånd, så anser Konsistorium den af komminister Beekman vidtagna åtgärden, ett genom prestbetyget förskaffa sig någon kännegom om hennes tillryggalagda lefnad, såsom den enda tjenliga och möjliga, för att, der ett längre uppskof icke skäligen kan äga rum, kunna åt henne berega den andans hugsvalelse, hvaraf hon känner sig vara i behef. — Pröfaingen af de tillfällen, då denna åtgärd är att vidtaga såsom den enda för ändamålet tjenliga, måste, äfvensom pröfningen af det besked, sem den sjuke kan lemna om sitt invärtes tillstånd, i Konsistorii tanka, alltid vara öfverlemnad åt presters samvete; och torde det för lagstiftaren blifva ett måhända nog svårlöst problem att tillvägabringa mera ändamålsenliga och