Aftonbladet – 8 oktober 1841, sida 1

jät störherrens harem;-på-sammarsättär-en-Rys Sramför allt pligtig att efterkomma sin manark oroliga vilja. I hvarje rysk resident i främ mande land anser kejsaren sig ega ett enskild sändebud, hvars frånvaro han efter behag för länger eller förkortar. Hans trogre tjenar skrifva ingenting; de komma ihåg hvad de set och vid hemkomsien omtala de det, men rap portera icke. Alt sker således utan buller Denua styrelse liknar Kaspiska hafvet, ett död valten, hvars bassin umrderkålles på obekant vägar. När eröfringstörsten griper Fransmannen börjar han med alt ropa från taket om hur tiden är inne att befria det eller det folket frå slafveriets ek. Nyketen är känd öfver hela verl den, innan expeditionens första skepp ännu af. gålt; derefter börjas en liflig diskussion i tid ningarna, förslaget nedsättes till det aldra lägsta rum, och ran uppmanar alla regeringar att var: på sin vakt deremot. Huru mycket skulle mar ej kunna säga om våra kolonisationsförslager som icke kolonisera? Jag bar imedlertid en historia från Algier att rekommendera i hufvud: stadens invånares minne. En Fransman hade begifvit sig till Algier, för att der göra lycka. cEmedan man iute kan uträlla något annat här, så vill jag börja en tidning; jag vill kalla Al giers befolkning till dess medfödda frihet. Som många tidningar nödgas upphöra, så utkommer denna. Vår äfventyrares blad börjades således. Första nummern var bållen i en sto och ädel ton; Beduineine qvalificerades der som bröder, som politiska trosförvandter. Guvernören, som en förståndig man, kallade tidningsskrifvaren till sig och sade till honem helt saktmodigt: Min aherre, Algier styres icke efter kartan, utan efater ordonnanser; om er andra nummer liknar aden första, måste vi bedja er återvända till Euaropa, der ni måhända är saknad. Jag vill stanna här och icke, i anledning af en polemisk artikel, åter upprepa en historia,