Aftonbladet – 7 oktober 1841, sida 1

UTRIKES. NÄRVARANDE TILLSTÅNDET I SPANIEN. Detta land börjar blifva alltmera intressant för den politiske betraktaren. Legitimetetens och absolutismens anhängare profetera dagligen den närvarande spanska regeringens undergång och försäkra, att i Spanien inom kort allt skall uppgå 1 rök och lågor, samt att anarkien redan i detta ögonblick stigit till den höjd, att all borgerlig ordning der är otänkbar. Till dessa åsigter och förespeglingar hafva bemälde anhängare hvar på sitt vis goda skäl. De, som äro uppriktige i sin tro, kunna nemligen icke föreställa sig en regering möjlig, derest den ej helt och hållet är grundad på bördsprincipen; men häruti är den spanska, enligt deras föreställning, så till vida felaktig, att, ehuru regentimnan visserligen icke äger något slags skieklighet tiil regentskapet, utom blotta födseln, och ehuru den egentlige förmyndare-regenter viseerligen tillhör de högbördade i landet, så ingå likväl i skälen till bans upphöjelse två ting, som inför legitimisterna äro helt och hållet förkastliga, neraligen dels personens egen skieklighet, dels folkets eller dess ombuds föriroende, hvilka ting af oss andra betraktas såsom honstituerande eea sammarhållande, men af legitimisterna såsom upplösande ech omstörtande. De åter, sem svurit absolutismens fama, utan afseende på öfvertygelsen om rättvisan al den sak; för hvilken de kämpa, anse sig även saklöst kunna profetera om spanska regeringens ock spanska samhällsskiekets undergång; de veta hemligen rätt väl; att bördsregoringen och doa andliga hierarkin under sekler upplåst och förstört samhällsbanden i det olyckliga Spamien; de hafva sett, att bemälde bördseller konungaregering, äfven med främmande understöd, slutligen blifvit alldeles omöjlig, och ej förssått mer, än att allt djupare i elände försänka nämnde land, och de hoppas derföre, att all samshällsordning der nu ändtligen blifvit gjord omöjlig, intill dess någon utomordentlig katastrof inträffar, som med ens gör ända på allt hvad mensklig kraft heter och lägger hela landet som en utmattad slaf för absolutismens fötter. Så mycket heldre, oeh utan all fruktan att af framtiden vederläggas, anse da sig kunna förespå en dylik katastrof och den närvarande regeringens undergång, som de rätt. väl veta att, jemte de principer af folkets förtroende och personlig duglighet, som i denna regering ingå, de gamla upplösande börds och vidskepelseprinciperna derjemte i lamdet existera; de hoppas, att dessa sednare ej förr skola upphöra att verka, än de riktigt fullbordat den förstöring, för hvilken de-tyckas af försynen bestämda, så vidt man får sluta af de blodiga oordningar, som i sednare tider betecknat hvarje, om än så kort period, då det lyckats dem att få öfverhanden. Det är visst icke omöjligt, att spådomen, om än blott till någon del, skall gå i fullbordan, och att spanska folket ännu icke tömt den kalk, som blifvit detsamma räckt till straff för de blinda offer det så länge nedlagt på absolutismens ech vidskepelsens altar; men om man icke låter förleda sig af skriket, utan ser på sakerna sådane de verkligen äro, så skall man finna, att, jemte de ärfda eordningarne, äfven många tecken till deras besegrande visa sig. Vi anföra såsom pref deraf några af en utländsk tidning berörda uppgifter. Två aktielån hafva blifvit öppnade för anläggningen af tvänne särskilda vägar, nemligen till Corunna och till Valencia. Hvem skulle väl under det gamla allenastyrelsens finans-system, och under den stagnation och esäkerhet, som då rådde uti allt hvad industri och kommunikationer angicek, hafva vågat pengar på ett företag, som mer än något annat är i behof af säkerhet och rörelse? Nu hafva likväl både enoskilda personer och korporationer, så väl i hufvudstaden som i landsorten, bastat att insätta sin egendom i dessa anläggningar, och derigenom bevisat ej mindre, att ett förtroende till styrelsen börjat uppkomma, än äfven att man nu upptagit sundare åsigter om medlen till landets förkofran, än under den gamla goda tiden, då mau tyckte, att den fordna spamska storheten ej var väl konserverad om man ej tillika konserverade dess rykte, för att mäst Turkiet äga de sämsta och osäkraste kommunikationer i Europa. Man har med förskräckliga färger målat tillståndet af bomullsfabrikerna i Katalonien, men man vet nu att denna målning är öfverdrifven och att orsakerne till förlägenheten är att söka i förhållanden, som äro ett obestridligt arf från absolutismens tider. Ett sådant är smyghandeln, för hvars uppblomstring de fordna regeringarne medelst erimliga föfbud och tullafgilter visade så ömma omsorger, att denna handel med dess blodiga scener äfven tycktes hafva blifvit räk