Aftonbladet – 6 oktober 1841, sida 2

Vi meddela här nedan, efter löfte i gårdagsbladet, aktors slutpåstående i tryckfrihets-målet emot skriften: Strauss och Evangelierna: Till Stockholms KämnersRätt! Vid anställd granskning af Boktryckeri-Konstförvandten Strehlenerts ingifna förklaring öfver mitt anmärknings-memorial i det emot honom anställda åtal för utgifvandet i svensk öfversättning af en anonym författares skrift, kallad Strauss och Evange lierna, har jag icke funnit, att den anklagade, enligt sitt påstående, ådagalagt att skriftens författare, långt ifrån att förneka eller uprifva grundvalen för den rena Evangeliska läran, skall hafva byggt sitt arbete på samma grundval, hvarifrån denna lära utgått. Allt hvad den anklagade förmenar sig hafva ådagalagt, genom det, som i hans förklaringsskrift innehålles och blifvit åberopadt, angår endast sådant, som är antingen främmande för åtalet, eller utan vigt i egenskap af försvarsskäl, såsom icke förmildrande sjelfva sattserne, hvilkas stridighet emot den rena Evangeliska läran blifvit af mig visad, ej eller vederläggande min upgift, att skriften är icke vetenskaplig, men populair. Då nu, i allt fall, någon egentlig Cortrovers ifrån min sida icke bör i rättegången inblandas, anser jag för min del icke vidare återstå, än att, med åberopande af allt det, som mitt anmärknings-memorial i saken innebåller, fästa uppmärksamhet vid den anklagades förfarande, att genom de på 414, 15, 46 och 47 sidorna i den härhos återföljande förklaringsskriften yttrade meningen om Guds Son, om Jesu lidande, nederstigande till belfvetet, uppstigande till himla och sittande på allsmägtig Guds Faders högra hand, hafva kungjort sådant, som utmärker den anklagades egna villfarelser och bevisar, att han icke låtit sig rätta af den varning, som han af ett anställdt lagligt åtal bordt inhämtat: Jag får således bärmed till Nämnden öfverlemna, att på ed och samvete pröfva och sig utlåta: om