Aftonbladet – 5 oktober 1841, sida 3

är denna anblick den mest beund:ansvärda en menniska kan njuta. Hela ön uppstiger ur skuggan och med en blick omfattar man dess städer; bugter, uddar och det oöfverskådliga afrikanska hafvet. För att afleda munken fråRr hans syndiga tankar, förde jag hans uppmärksamhet på denna praktfulla anblick; den syntes göra intryck på honom. Tigande hvilade hans öga länge på detta jette-panorama. Sedan närmade han sig mig, visade med fingret; på en hvit af solen glämsande spets och sade! aDer är mitt kloster, der nedanföre ligger Agrigent och ännu längre ned templet. Excellence, utropade plötsligt föraren, der nere på sidan mot cisternerne ser jag menniskor, hvilka likna Sbirrer. aDet är dödenp, ropade munkea darrande. Lilvets instinkt vaknade åter hos honom, sjelfmordets spöke flydde. Förarens gissningar skulle snart förverkliga sig! ty under oss sågo vi Sbirrernas sablar och gevär blänka. Huru lång tid behöfva de för att uppnå 0ss? frågade jag föraren. aMinst tre timmar. Munken beredde sig till flykt. Hör mig, ropade jag till honom, mitt pass är! stäldt på Malta: tag det, ombyt er klädnad i nästa by och gå ombord i Syracusa. Han tolkade sin tacksamhet genom en stum bandtryckning ech aflägsnade sig. Länge följde jag honom med mina blickar, tills jag förlorade honom ur mn åsyn bakom berget Trumento i rigtningen åt Aderno. Härifiån kunde han ännu samma natt på bivägar uppnå Syracusa. Jag nedstez till Engelska buset. Dit ankommo Sbirrerna kort efter rig. Den fångst på hvilken de utgått hade undsluppit deras klor. in kort tid derefter erhöll jag ett bref från Malta; det var ifrån munken från Agrigent. Han hade utan svårighet utfört sin plan, och underrättade mig, att han samma dag skulle gå om bord till Egypten, för alt begrafva sig i Thebais öknar. I Sedan den tiden har jag aldrig hört någotaf honom,