Aftonbladet – 5 oktober 1841, sida 3

som em man med våld skulle uppbrutit dörrarne. Sedan ljöd glädjeskri genom fängelsehvalfven. Detta larm i dödens ögonblick, detta otyglade skratt i sorgens och straffets boning upp fyllde mig med förvåning och fasa. Plötsligt öppnades mitt fängelse och en hop obekanta menniskor trängde mig ut i det fria. Då jag såg mig fri, gaf sjelfupphållandets instinkt mig vingar. Utan att bli anhållen ilade jag genom staden: Ett folkupplopp rasade i den. Beväpnade skaror drogo under förbannelser genom staden, dem hade jag att tacka för min frihet. De hade öppnat fängelserna för att derifrån rekrytera. Under tumultet smög jag mig ur staden, och do!de mig i de kringliggande bergen. Der lefde jag en tid i säkerhet under de politiska stormar, som då skakade Sicilien, Men stormen lade sig, lagarne vunno åter kraft; jag måste fly en nejd, der jag var så känd. Jag ville gå ombord till Ezypten, men jag vågade icke nalkas någon hamn. Derföre dolde jag mig i Etnas skogar, der jag blir jagad likt de vilda djuren och der min närvaro uppväcker de vidskepliga herdarnes förskräckelse.n Munken tystnade ett ögonblick, för att hemta andan. Hela natten igenom hade han tatat med stark röst, liksom en menniska, åt hvilken febern ger kraft. Nu var han utmattad, sedan anfallet var öfver. Hans svarta djuptliggande öga sprutade dystra flammor. Ofta hade han med konvulsivisk häftighet upprest sig, och hans åtbörder, icke mindre vältaliga än rösten, uttryckte själens våldsamma lidelser. En lång tystaad inföll. Sedan nedkastade han sig vid kraterns rand och uiropade med uppiyftade armar: Ö Gud, har jag ieke ännu försonat mitt brott? — År det ännu icke tid, att jag finner nåd? — Jag är utmattad af skogarnes ensamhet, af hålornas tystnad, ty denna tystnad har fruktansvärda röster för mig och denna ensamhet är befolkad med andar. Befria mig ifrån dessa grymma syner, eller åt mig dö — och denna sjudande afgrund skall bli min graf. Återkommen till sina ideer om sjelfmord, häftade sig hans mörka ögon på kratern. I detts ögonblick uppgick solen. Betraktad ifrån Etns