Aftonbladet – 4 oktober 1841, sida 2

sänkte sig blicken mot hafvet öfver en med mil. da olivoch mandelträn betäckt sluttning. Tät: pomeransskogar spridde svalka kring klostret Sorgsen liggande i fönstret af min cell, tillbrag te jag hela dagar red beskådande af staden oci den kringliggande nejden, hela nätter med at lyssna på näktergalens sång. Tid efter annan predikade jag i Agrigent; min j vilda obarmhertiga predikningar vunno för mi; den stora hopen. En klostrets angelägenhet, son förde mig till Palermo, gaf mig anledning at ;predika der. Det var icke mer den fria verlds liga unga mannen, som sökte kärlek och nöje) ji Siciliens hufvudstad, det var den stränge mun ,ken, som predikade ånger och försakelse. Skul dens känslor förde jag på predikstolen. Förak Itare af en verld, från hvilken jag icke kund lösslitd mig, dundrade jag emot frestelsen, son lofta hade besegrat mig och för hvilken jag va färdig att åter duka under. Hämd och vred beväpnade min mun med en bitter vältalighe Jag vann ett oerhördt bifall, isynnerhet ho qvinnorna; de kallade mig den sköne munker Berusad af denna farliga rökelse, upphörde ja !snart att tillhöra Gud, som hade mina eder; ja .hängaf mig åt kärleken, som var mig förbjuden Vicekonungens gemål blef mitt bigtbarn. Ho Ivar ung och skön, hennes gemål svartsjuk; un der någon förevändning blef jag bastigt återkal lad till klostret. Stum och förstörd kom jag tillbaka; jag bad jåatersett denna verld, dessa fröjder från hvilk jag bannlyst mig. Alla Jjufva önskningar, all: :ungdomsminnen vaknade åter i mitt hjerta Försakelsen fördubblade det förlorades värde det närvarande var afskyvärdt, det tillkomman de ännu mer. Min själ bäfvade för den dystr: utsigten af ett evigt allenavarande, hela min na tur uppreste sig emot klostertvångets stränghet Denna köttets mäktiga röst, som förer krig e mot själen, beredde mig en froktansvärd strid