Aftonbladet – 1 oktober 1841, sida 3

ibland Hr Statsrådet Gabriel Poppius och Hr Presidenten Wirsen innehade de närmare inländska detaljerne, under hvilka Hr Fältkommissarien Invenius stått i speciellare fall och tillika varit Kommersråeets serskildaihomme daffaires. Huru allt detta lyckats är en allmänt känd sak. Men just under desse herrars närmare bestyr och korrespondens är det, som misstaget hade bordt yppas af bouppteckningen efter Filen och andre handlingar, hvilka de nödvändigt hafva måst förskaffa sig, och hvaruti oundvikligt något om Huss och Lambert, såsom egendomens förre besittare, beskaffenheten af samma egendomars öfvergång etc. bör finnas anmärkt; och detta misstag hade bordt komma i dagen om icke förr, åtminstone vid fråga om fasta egendomarnes försäljning, då lagligheten af Jonas Filens åtkomst tll desamma miste styrkas (ett vilkor vid fastighetsköp, lika oundvikligt i Engelska cch Holländska lagarne, som i de Svenska). Hvarföre denna upplysning icke vunnits, och om så skett, hvarföre den icke kommit till vederbörandes kunskap, är något, som bäst kan upplysas af sistnämnde tvänne ännu lefvande herrar. Men nog härom. Låtom oss nu antaga det kunna solklart utredas eller redan vara utredt, att det varitvLambertska arfvingarnes egendom, som fallit till Jonas Filens arfvingar — hvem vill man då väl derföre antasta? Månne Engelska ministeren, som i första hand icke nogare granskat saken, utan antagit Jonas Filen såsom sannskyldig egare? — det går ej an! — Ån sen då: månne Svenska ministeren och de herrar, som varit Fileaska arfvingens sakförvaltare? — ej eller detta går an! — Men bör icke en reduktion ifrån Filenska arfvingarne här kunna verkställas, sådan som Konung Carl XI gjorde med de olagligt bortgifna, förlänta eller förpantade kronogodsen? — Detta vore visserligen mest passande, men föga görligt. — Således lära de rätte arfvingarne få hålla till godo hvad gjordt är, men böra derföre icke släppa tyglarne; ty deremot kunna de göra grundade anspråk på de arfvet tillhörande oförsålda fastigheterne, derest sådane finnas, eller ock på de försålda, så framt fasta derpå icke vunnits; måhända torde ock Engelska lagen medgifva återbrytande af en redan vunnen fasta, såsom olagligt tillkommen, om frågan af en skicklig sakförare behandlades. Imedlertid blir det alltid intressant att få höra, hvad arfvingarne förmå i denna kinkiga fråga hos Regeringen uträtta.n