Aftonbladet – 30 september 1841, sida 3

cigarrer, liggande halflutad baklänges på en sto och, med en viss färdighet, kastande cigarrstum:. parne under trappan. En bål punch kom fram het som en af Ätnas svaflvelsjöar, glasen fyllde: och en behaglig lukt af arrak eller rom, at! bestämma det är icke möjligt, spridde sig. cKommen mine herrar, skola vi dricka med famernan, sade farbror Bengt, och nu tågade hela sällskapet in, utan löjtnant Axel, som icke drack punch, emedan läkaren förbjudit honom alla spirituosa på en tid. När vi hade kommit in och stodo som packade sillar vid dörren, upphoffarbror Bengt sin röst och drack en skål för mig och min hustru. Skål, bror Adam och skål illa kusin Utla, ropade han och alla damerna ego och klingade med min hustru, hvarvid xamrerskans dotter, mamsell Metta, lät undfalla ig, att det fägnade henne att göra en så intresant bekantskap. Mamsell Metta var en af dessa soda flickor, som anse sig mankera alla menniskor, om de icke i tid och otid låta höra af ig — men det är ett serskilt kapitel, hvarom n annan gång. Jag stod, som sagdt är, vid dören inklämd med mitt glas i handen, jag skynlade fram, spillde hälften af glaset på pastorns ygg, bad om förlåtelse, och tackade i återstolen för allt det nöje och den ära oss var vederaren; dermed aftroppade vi ut på gården. Om aftonen följde vi, af artighet förstås, patorsfolket hem. — det brukas så på landet; väen var lång och bekajad med åtskillige så kallade ed — och jag skyttlade ner dem åt det vanrande sällskapet, vägen var krokig utför och ippför genom skog och kärr, en smal gångstig, ler vi gingo i rad. Prestfolket bad oss flere ånger vända om, men farbror Bengt var för rtig och vi släppte dem icke förr, än vi fingo len grå gaflen på prestgårdens fähus i sigte; då olef det åter ett afsked, många helsningar hem till samla och unga hennes nåd, samt till fröknarne, ch dermed lastade återvände vi till Ruttenbof.