Aftonbladet – 30 september 1841, sida 2

(Insändt.) NÄSVISHETERNA. NÅGOT OM REGELN FÖR RECENSIONER OCH OM FRUNTIMRENS FÖRFATTARSKAP. Några tankar i anledning af romanen Qvinan utan förmyndare, hafva för en iid sedan nflutit i Dagligt Allehanda. De börja med en vitter anmärkning mot recensenternas method utt skrifva långa recensioner och späcka dessa ned utdrag af det på mönsterbordet för handen varande arbetet, och derigenom förlänga artikeln några tump, för att dymedelst vinna förhöjning vå arfvodet. Om denna proportion iakttages, ch om dylika geni-väfnader verkligen mätas med sådant mått, kunna vi icke annat än gra.ulera Tankarnas, författare, som lyckats att attänja sina tankar hvar för sig och sinsemellan ill en cirka 8 alnars artikel, inberäknadt de hos andra recensenter öfverklagade utdragen ur sjelfva boken. Men jag glömmer att artikelm icke är en recension, utan blott taukar i anledning af ete. Man har således rätt att under en dylik rubrik skrifva huru långa artiklar som helst till förmån för hustru cch barn ? Ref. som i nämnde roman icke är i stånd att finna så serdeles många anledningar till betraktelser, håller sig i det stället vid tankarnan, så mycket heldre som de verkligen på sätt och vis hafva långt större märkvärdighet än den voluminösa romanen, hvarpå de stödja sig. Hade dessa tankar stannat vid den ganska naiva ideen om de revolutionära stålpennorna, så hade Ref. ej haft ett ord att säga, men de omhulda recensenter oeh författarinnor i gemen, och nämnda romans i synnerhet, å ena sidan så tanklöst, och å andra så mystiskt, att man anser sig befogad att göra några erinringar i ämnet. Jag tar mig friheten först erinra, att, ehuru det torde vara svårt att uppgifva allmänna bestämda reglor för recensenter, tyckes det dock vara temligen klart, att detta vigtiga kall ingalunda blifvit till sitt värde och sin bestämmelse rätt uppfattadt af Tankarnas författare. Thorild trodde, att recensentens kall var att skipa rättvisa i snillets verld, och ban tyckes med denna definition temligen nöjaktigt hafva iöst uppgiften. Hvadan då denna ömskinthet? Fruktar Hr —n, att dylika redogörelser öfver utkommande litterära produkter skulle göra en stor ENA a a a ER ad rerna nn