Bengt Luns, för den goda tjenst du gjort mig och hela Svea land, skall du hädanefter varda adelsman och heta Ruttenstubbe, till ett evigt minne af din trohet och ditt nit. Det är just denna momang min son föreställt på taflan. — Ganska intressant, sade jag, en verklig historiemålving således. — Ja, händelsen är historisk, repeterade gamla hennes nåd. — Tillåt mig fråga hvad den andra taflan föreställer, den der kungen och mannen med björnen ?, — Det är också en historisk scep, upplyste gamla hennes nåd, och föreställer Ruttenstubbiska familjens upplifvande; det hände under Konung Fredrik I:s tid. Ruttenstubbarne hade redan under Konung Gustaf den store Adolf gått ut på svärdssidan; men vid kung Fredriks tid begaf sig, att en jägmästare, som hette Krats, var med kenungen på jagt och lyckades fälla en stor björn.n — Stör,, sade jag, han bär ju björnem så lätt som det vore en katt, — Visserligen, på taflan, emedan Axel ville visa hela händelsen i en grupp, och för detta lyckliga skott sade kung Fredrik: Kära Krats, du skall heta Kratsenhjelm och varda adelsman för din skieklighet. Kusin skall veta, att kung Fredrik merändels gaf blanka dukater, men han hade för tillfället inga på sig, utan gaf i det stället jägmästare Krats adelig värdighet. Men jägmästaren bad om nåd oeh begärde att få återupptaga det Ruttenstubbiska namnet, emedan han var gift med en sondotters dotters dotter af den sista Ruttenstubbiska telningen, Bogislaus Ruttenstabbes adopterade dotter, hvilket beviljades. — Också historiskt, sade jag, för att säga något. — Ja visserligen, kusin Adam, verkligen historiskt,, svarade tant Ruttenstubbe. — Tyst nu,