Min Axel är som barn i huset hos execellenser Gyllenstråles och ett beständigt sällskap åt han son, en oändligt ämabel ung man; känner kusir Adam unga grelven?, — Nej, bästa tant. — Nå, min himmelske fader! ropade gamla hen nes nåd till och sprang upp och bort till fön stret, det hon med fart öppnade. Tilda, ser dt inte, ditt kräk, att lilla fröken står och äter le ur stenfaten, ser du inte efter fröken, utan låte: lilla fröken gå för sig sjelf, skall jag visa dr ditt ... Fönstret stogs igen utan att vi fingq veta, hvarken hvad hennes nåd skulle visa eller hvilket epitet som egentligen skulle följ på ordet diet. De der pigorna äro alldele odrägliga, fortfor hon, sedan hon satt sig vi bordet, och du, min kära sonhustru, är ocksi alldeles för flat saot den der damen. — Kär: mamma,, sade löjtnant Axel, var inte ond pi Thilda, hon är en beskedlig flicka och vacke dertill; jag får lof att gå ut oeh trösta henne litet. — Löjtnanten gick, och nu satte sig gum man borta hes min hustru och sin sonhustri och höll en lång föreläsning öfver, huru farlig det var att ha sådana der damer i huset, de; en så ung och godbjertad gosse som Axel vista des. Det gemena stycket gör allt sitt till at få honom, stackars gosse, i sina nät; gå ut Ju liana och kör in henne, och det på stund, hor bar intet ute att göra. — Juliana lydde orde: och löjtnant Axel kom åter ;n småhvisslande en jagthund följde honvim. — S8e så Netta .. Mamma! Netta skall ha kaffe med saffransbröd kom hit Netta. Han lagade nu till en sådar anrättning, gaf Netta dessutom några socker kringlor, och hennes nåd, som eljest tycktes var: noga om bitarna, lät sig det väl behaga, ocl