Aftonbladet – 29 september 1841, sida 1

astack till. — En i sanning vacker belägenhet ! barnen groto, jag var förargad och min hustru lofvade att anklaga pojken hos Borgmästaren, intet af allt detta bjelpte. Slutligen måste narvus rerum fram och efter många betänkligheter åtog sig lifkusken att esticka tills och taga 6 personer på vagnen samt emotta a den lofvade asmörjen.v Se så, i herrans namn, sade jag, då jag väl hade äntrat mig opp på kusksätet, der jag hade att akta en butelj kaffegrädde, som min omtänksamma hustru medtagit och som icke kunde finna någön annan plats, än bakom mig på kuskboeken. Kära Adam, se efter att korken sitter rigtigt i, det var en så dålig kork jag hade, sa min hustru. eSe så, kör min gosses, sade jag, och öfverlemnade mig på nåd och onåd åt hans skicklighet. Det bar af, den ena hästen gallopperade och: den andra lunkade, alldeles på ryska modet, och vagnen tog grufliga stötar i rännstenarna; fotstegen skramlade, alla stadens guammor stucko ut näsorna och betraktade oss; men till all lycka är vår stad af idea heskaffenhet att man snart kommer utom tullen. Nah pålle, proh pålle, din stackarep, sade skjutsgossen och höll in den ena hästen; adet är en ung bäst, tillade han till mig, och är inte van att gå i par, men Blacka der är en latracka; om herrn ville tillade han, ta piskan och dalja om henne litet. ter ett behagligt göromål; jag, som bade rest endast i akt och mening att njuta af landet, måste nu sitta der och slå, ty Blacka var ideligen trögkörd och hennes cöfvertygelsev om piskans menliga inverkan cmognade) mycket långsamt; jag tröttnade och höll opp med den ovana sysselsättningen. Men detta blef mig icke länge för