Aftonbladet – 28 september 1841, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Uti Indahls socken vid Hallsta by, hvilken utmärker sig för sitt sköna fördelaktiga läge, vid foten af det ståtliga Hallsta Berget, anträffades den 435:de i innevarande September månad så väl Rönnsom Häggblommor. Det öfverraskande i att se de friska. rika blommorna på samma gren som de mogna bärklasarna och i att känna det angenäma doftandet, som blommorna spridde omkring sig denna årstid här i Norrland, kan ej beskrifvas. Man tyckte sig med verklig njutning vara förflyttad ifrån medium af höstmånaden till den längesedan förflutna blomstermånaden, hvartill äfven de sköna grönskande ängarna deromkring i sin mon bidroge. (A. o. S.) — Vid konungens och drottningens af Preussen besök i Breslau har, ibland andra grannlåter derstädes, äfven p pparkaksbagareembetet visat sin underdåniga tillgifvenhet medelst presenterande af kolossal, konstrikt bakad och smakfullt utsirad pepparkaka, som vägde öfver 200 skålpund och inbars på ett förgylldt underlag. Deras majestäter behagade också bäröfver förklara pepparkaksbagareembetet sitt nådiga välbehag och lofvade att låta pepparkakan väl smaka sig, hvaröfver embetet, å sin sida, åter betygade sin underdånigeste erkänsla. — En gentil Parisertjuf, som alltid bar visitkort på sig, smög sig in en afton i ett hus och kapade bort ett briljanteradt eylinderur, men hade dervid tillika den olyckan, att vid tillfälle tappa ett visitkort. Egaren till uret fann, I stället för detta, visitkortet, hvilket väckte misstankar, och tjufven erhöll följande morgon en kontravisit af polisen. — 1 Fort William vid Caleutta hafva försök blifvit anställda att borra en artesisk brunn, dervid följaade geologiska rön gjordes: Sedan man geromborrat den yttre jordskorpan, till omkring 40 fots djup. visade sig ett lager af fet blålera om 45 fot; under detta låg en lätt, sandig lera, som småningom genom blandningen med vegetabiliska ämnenr blef mörkare, tills den öfvergick till ett lager af brunkol, ungefär 80 fot under jordytan. Lager af lera och sand, blamdad med fjäderalun och små kiselstenar, omrvexlade till ett djup af 420 fot, der sanden åter visade sig fastare till sin sammansättning. Vid 452 fots djup blef drifsanden åter mö: