vakten Antonio Mendez, då han var stadd i utöfningen al sitt kall; detta brott förtjenar döden. Nu hördes bland folkmassan ett starkt sorl, som urartade till ett ljud likt stormens tjutande. Folket sjelft började inse, att domaren gick för långt. Tyst! ropade Don Pedro, alåten embetsmannen fullgöra sin pligt!e Alla tystnade. uJag afkunnar såledesv, sade Juan Pasquale måd samma lugn, dödsdomen öfver er! Men som er person är helig och ingen annan än Gud, som satt kronan på ert hufvud, kan vidröra hvarken henne eller er, skall domen verkställas på er bild, och nu, då jag, så vidt det af mig berott, fullgjort mitt embetes åliggande, må bödeln göra sitt.o Bödeln lyfte sitt svärd och Konungens statys hufvud, afhugget ofvanför skuldrorna, rullade på marken nedanför schavotten. Nup, fortfor Juan Pasquale, amå detta hufvud uppsättas i hörnet af den gata, der Antonio Mendez blifvit dödad, och må det qvarsitta der en månad, till minne af Konungens förbrytelse.x Nu steg Don Pedro af hästen och gick fram till Juan Pasquale. aSevillas värdige Assistente, sade han med lugn, det gläder mig, ati jag anförtrott dig lagskipningen i min hufvudstad, ty jag ser att jag ej kunnat anförtro henne åt någon mera för!jent deraf. Jag bekräftar dig derföre i den befattning, som du intill denna dag med så mycket mod och osäld beklädt. Din dom är rättvis och bör helt och hållet gå i verkställighet; men icke en måvad utan för alltid skall detta hufvud, som bödelns band afhuggit, förblifva uppsatt på sin plats, för att bibehålla minnet af denna dom. Don Pedros befallning verkställdes och ännu