PETER DEN GRYMME ). LEGEND AF ALEXANDER DEMAS. IV. Om morgonen sammankallade Juan Pasquale sina bisittare, utan att säga dem hvilken sak det gällde; alla voro iklädde sin stera embetsdrägt; och Premier Assistenten tog sin plats såsom deras ordförande med domarestafven i hand; då rättsbetjenten tillkännagaf, att konungen anländt, stego alla upp: ent ,Sätten er, mine herrars, sade Juan Pasquale. De lydde, och konungen inträdde. Nåväl, sennor assistentes, sade konungen i det han giek fram i domsalen, shvad har ni att äga mig? ty ni ser att jag infunnit mig på er kallelse; ehuru den kunnat meddelas mig på ett Ktet arligare sätt. aSennor, svåsade Pasquale, här är ieke frågan om artighet utan om rättvisa; ty här handlar jag icke som konungens hofman, utan som folkets embetsman Ja så, min värde senvorp, sade don Pedro. Det förekommer mig likväl, som om det icke vore: folket, utan konungen, som satt i er hand denna hvita staf, hvilken ni tycks taga för en spira.x Så är verkligen förhållandet, sade Pasquale vördnadsfullt, men med värdighet; just emedan konungen öfverantvardat mig denna staf, bör jag visa mig värdig att bära den, och jag bör icke vanhedra den genom en feg efterlåtenhet.v Nog af med sedoläror,, afbröt den Pedro; shvad vill du mig? Sennor,, sade Pasquale, ett mord har blifvit föröfvadt natten emellan sistlidne fredag och lördag, och ers höghet vet väl hvem som först underrättat mig derom? Fortfar! I) Se-Aftonhl. N:ris 224, 222 och 226.