Aftonbladet – 27 september 1841, sida 4

den tiden ytterst nyfikne alt se, huruvida han skul!e hafva mage att svälja alla dessa hårdsmälta saker, utan att antingen förneka gemenskapen med den omtalade skriften eller bevisa dess innehåll eller förklara, att hans mening icke varit sådan, som den upptagits, eller ock söka något slags hedersupprättelse, eller stämma Herr Lindeberg. Och se! den var verkligen så stark. Hr von Beskow har, ända til närvarande stund, med god smak hållit till godo, att af Hr Lindeberg i en offentl g rättesängsskrift helsas både för pultron och nedrig paskillant, utan att ens finna sig behöfva att uppträda med något svar eller tillrättavisming. All detta har egentligen återkommit i vårt minne i anledning af Biets försäkran, ,att det ke skrattat så mycket på länge, som åt Kapten Lindebergs uppträdande i den förstnämnde artikeln, deri han vidrörde förhållandet med Fiugsmällan; och serskildt föreställe vi oss, att samma blads arbetande hedersledamot, Flugsmällans författare, skall alldeles kikna at skratt, när han nu får omläsa det här införda utdraget af Hr Lindebergs rättegångsskrift. Men så har han också många skäl att kunna le åt allt sådant. Han har nemligen, som man vet, skrifvit ett poem kalladt aSveriges Anor, som isynnerhet angår äran, och der han bland annat gjorde den märkliga upptäckten om sättet att svalka het luft genom att deri upphänga segerfanor: Och luften käns, af segerfanor, sval m. m. och om hvilket poem en recensent i Helsingforsss Morgonblad säger: Att Svenska Akademiens pris ofta tillfallit underhaltiga stycken, har mer än en gång blifvit anmärkt, och i sjelfva verket har man sällan sett de belönade skrifternas inre virde motsvara den utmärkelse de skördat; dock torde väl föga något med stora priset hedradt stycke, allt ifrån Akademiens stiftelse, i klenhet öfverträffa poemet: Svcri8 ARNROTD För detta poem blef Hr von B. icke långt dereiter ledamot i Svenska Akademien. — För vetenskaperna, historien och antiqviteterna har. han vidare stora och obestridliga förtjenster, ty han har deri gjort — ingenting, och derföre har han äfven blifvit ledamot af Vetenskaps samt Historie och Antiqvitets-Akademien, och fiek sig på köpet en adelig vapensköld. Han hade minga år aspirerat till en teaterdirektörs plats; att bereda sig väg dit, rest på profession, krifvit eller låtit skrifva små nätta utfall mot alla som varit, voro eller möjligtvis kunde blifva teaterdirektörer och, då platsen ändtligen öppades för honom, lemnade han den efter något mer än elt års förlopp med det lyckliga resultatet, att hans utöfning af embetet varit den klenaste af alia dittills kända samt med en ökad skuld för teaterkassan med 47,543 Rår Bko. Också belönades hans förvaltning med Hofmarskalkstiteln. — Han skref Flugsmällan, rigtade i elt anonymt bref äreskändande beskyllningar mot dess föremål, uppmanades att antingen förneka, om han det kunde, författareskapet till båda eller bevisa sina tillvitelser, vågade hvarken det ena eller andra, förklarades af en namngilven person offentligt för en föraktlig usling, och hotades med handgriplig tillrättavisnigrg såvida han ej ville lemna den äskade förklaringen, och hans resignation att fördraga allt detta, belönades med Nordstjernekrackat n. Han har sedan uppträdt som politisk skriftställare; man har bevisat, att skrifter och tidningsartiklar, som allmänt sägas härleda sig från honom, voro samlingar af lögner oeh förvrängnivgar. Han har tyst medgifvit alltsammans och tröstats öfver sin utståndna vedermöda med Underkanslersdekorationer vid Serafimer-Orden. Hvem kan efter allt detta undra, cm den tidning, hvari Hr von Beskow utgör en spiritus rector, har mycket roligt åt hugkomsten af allt, som äger gemenskap med Flugsmällan, och om en redaktion, som har en sådan filosof ibland sig, tror sig så väl förstå hvari det sanna modet består och följaktligen med serdeles förkärlek upptager tillvitelser om feghet mot andra. n MN — Ett nytt beslag skedde i Lördags af polisbetjenten S—1!, som lärer i hela polisen varit den eriftigaste fångaren af arma brödförsäljerskor, m. fl., hvilka i år blifvit ifrigt efterjagade. Vid källaren Gröna Jägeren verkställdes det, och en gumma, som var utgången orh, efter polisbetjertens förmenande, ville sälja en dussin käppar, blef denna gången föremålet.