Aftonbladet – 25 september 1841, sida 1

nelse, lade Juanna i hans armar och gick med budbäraren. Tvenne hästar väntade dem, hvaraf budbäraren satte sig upp på den ena och Pasquale på den andre, och som de voro förträfflige Andalusiske springare, befunno de sig efter två timmar i Sevilla. Ea officer väntade dem vid stadsporten, til hvilken budbäraren öfverlemnade Pasquale och: båda begålvo sig till slottet. I sjelfva verket var bergsbon inom sig icke så alldeles utan farhåga, då han såg huru hemlighetsfullt han behandlades, men trygg i sitt medvetande att: ej ha gjort något ondt, bibehöll han denna lugna och allvarliga hållning, som var honom egen. Ofticern införde honom, utan att hafva yttrat ett enda ord, i ett präktigt rum, der han bad honom vänta, hvarefter han gick sin väg och lemnade honom ensam. Snart öppnades en löndörr och Juan Pasquale såg en af sine gäster inträda; det var den unge mannen med det blonda håret. aJuan Pasquale, sade han .med en allvarlig, men icke ovänlig ton, adu kommer väl i håg att när vi skiljdes åt, lofvade jag att vi snart skulle återse hvarandra. aJag kommer i håg det, svarade Pasquale. Kommer du också i håg vårt samtal under måltiden och huru du sade mig sanningen rörande plisens förvaltning i Sevilla ? Jag kommer äfven i håg det, svarade Pasquale. aMins du jemväl hvad du sade rörande drottning Blanches förvisning. Stormästarens af Sam Jagos död och Maria Padillas inflytande?