den omständigheten, att :ungdomen företrädesvi allt mer och mer angripes af de herrskande la sterna, synes kommiissionen innebära skäl no; till en snabb och genomgripande reform af straff anstalterna. Kommissionen öfvergår derföre nu till en un dersökning om de olika, i förslag bragte fängel sesystemerna och stadnar slutligen vid samm; resultater, som äfven här i Sverige gjort sig all männast gällande, eller att penitentiärsysteme (botfängelsesystemet) och deribland det Filadel. fiska, som använder en fullkomhg afsöndring mellan fångarne är att föredraga de öfriga. Föl införandet af detta straffsystem i Norge finne kommissionen intet hinder, och vederlägger äf. ven den invändning att de fria handtverkarnt skulle lida intrång af fångarnes sysselsättning med handarbeten. Sedan kommissionen vidare undersökt och bestämt fängelsetiden, reglorne för arbetsdriftens inrättning, ordningen iuom fängelset m. m., kommer hon till frågan om storleken af det antal fångar norska botfängelserna böra rymma för att motsvara landets behof intill seklets slut. Detta bestämmer kommisionen på det sättet, att hon antager att fångarnes antal under de nästföljande 43 åren, eller intill 18353, skall stiga i samma förhållande, som under de sist förflutna 6 eller med 6 pct årligen, och att hon förminskar det derigenom uppkomna antalet med ?;, hvarigenom ett fånga .tal af 4,900 uppkommer, hvilket vid seklets slit ej kan antagas hafva ökat sig till öfver 2,100. Reduktionen med?, är beräknad dels på inflytandet af den nya kriminallagen, dels på den efter boteller penitentiärsystemet gällande kortare strafftid, hvilken anses förhålla sig till der under nu gällande kriminallag existerande strafftid, som 4 till 3, och till stråfftiden under den nya kriminallagen som 4 till 9. Kommissionen bestämmer vidare antalet af och belägenheten af de för Norge erforderliga botfänselser; de blifva inalles 7, fördelade öfver hela landet ; största antalet fångar, nemligen i Christiania fängelse, beräknas till 500, och minsta, nemligen i Tromsöe, för Nordlands och Finnmarkens amt, till 72. Sedan detaljerna af dessa fängelsers inrättning blifvit genomgångna, följer det vigtiga kapitlet om kostnaderne. Kostnaden för alla fängelsernas byggnad anslås till 47, million specier (4 millioner Rdr Beco), hvilka fördelas på 20 år med 5,900 specier om året, och årliga utgifterna ef.er deras uppförande till 220,000 specier, eller efter en beräkning af 2,000 fångar, till 140 spesier för hvarje fånge, hvilket utgör dubbelt mer in hvad en fånge under de sista 42 åren i meleltal kostat. Kommissionen fäster härvid uppnärksamheten derpå, att om det nya (filadelfia-) traffsystemet och den nya kriminallagen ej inom örutnämnde tid äro antagne, skall fångantalet hafa stigit till dubbelt mot det kalkulerade och åledes den stora utgiften för fångarne i alla fall nträda. Kommisionen har slutligen redigerat ett fullständigt förslag till en lag för utförande af botängelser och hemställer, att Regeringen mitte ramlägga den för 1842 års Storthing. Detta förlag skall äfven blifva meddeladt.