Aftonbladet – 24 september 1841, sida 1

ting alt svara, nog af, han iakttog tystnad, och hans, liksom Don Pedros, ögon fästades på bå ten, hvilken nalkades dem, ehuru hvarje ögon blick hotad att bortföras af strömmen eller kros sas af de uppryckta träd, som flöto på dess böl jor. I densamma satt en man om 40 å 45 år med starkt markerade, men öppna cch ärlig anletsdrag. Denne man manövrerade båten mec lett lugn och en säkerhet, som tillkännagaf et af detta slags kalla mod, hvilka endast förläna några få utvalda själar, och som, efter den ställ ning, hvari ödet försatt dem, utgöra en bys el Her ett rikes beundran. Han nalkades sålund: långsamt, men med en skicklighet och styrka :så att sjelfve Don Pedro, en stor kännare af all: slags kroppsöfningar, hvari han ägde verklig öf !verlägsenhet, betraktade honom med förvåning Då kan kommit nära stranden, kastade han si; lupp derpå med en vighet och lätthet, som hel och hållet utmärkte bergsboen, drog sedan bå ten efter sig medelst ett tåg, så att den vidrör ide strandbrädden och pekade på henne, i de han sade med en så obekymrad ton, som om det gällt ett lappri, och vördnadsfullt men ick krypande: Stigen i, mine herrar! cOch våra hästar, frågade Don Pedro, hvac skall det bli af dem ? De skola följa er simmande, nådige herrar och om j hållen upp deras tyglar, hvarigenon deras hufvud lyftas öfver vattnet, är för den ingen fara. Don Pedro oeh Fernando gjorde som bergsbon rådde dem oeh anlände verkligen till andra stranden, i trots af faran, men utan någon olyckshändelse, tack vare deras roddares säkerhet (och styrka. De och deras hästar sprungo genast i land, och deras ledsagare, som gick föru! att visa dem vägen, förde dem på en beqväm gångstig till den koja, som redan en timma utgjort föremålet för deras önskningar. Utanfö