tens presters, stjernorna begynmt sitt tåg.. — sJa, fröken, sade Axel, jag blir alltid högtidligt stämd, när jag ser stjernehvalfvet, ty der ofvan stjernorna: bor. förvisst en mildrik fader. Så jollrade Axel: med: sin fröken och betraktade den herrliga natthimlen, der tusen verldar korssa sina banor; men han anade icke, att från den mildrika fadrens herrliga gårdar, ofvan de vandrande stjernorna, ett par milda barnögon sågo, ned. och kastade en älskande. blick . på den armes-fadren, med sin usla lycka, Han visste icke, att vedergällningens-engel.deruppe höll på att räkna en sörjande moders tårar... Valsen begynte. -sAckn, sade damerna, ahvad löjtnant Axel valsar väl; det är så lålt att valsa med honom !xy i Den der berättelsen är ganska vanlig, sade en gammal fru af mina bekanta, för hvilken jag uppläste min lilla genremålning; cpubliken finner sig ej intresserad af sådane hvardagligheter. — eKan väl vara, min frun, svarade jag; amen just derföre, att händelsen är. vanlig, har jag målat en sådan. a UU AS