EITTERATUR. SKJUTSGOSSEN. Romantiserad berättelse af Emilie Carlen. (Kabinetts Bibliotheket, 6:te Samlingen. VI.) Som ni påminner er, lemnade vi sednast fru Carlns sånggudinna,, — vi komma ju i alla fall öfverens att det finnes sånggudinner för romanen, lika väl som för hjeltedikten .och romansen! — vid ett ganska tragiskt lynne. Det var vid den der dystra aKyrkoinvigningens, med dess hemska spökelser, dess dunkla aningar, dess mörkblodiga passioner, dess midnattsäfventyr -en aldrig så liten smula å la Spiess. Hon spelade der, — jag talar alltid om sånggudinnan, — den högtidligt allvarsamma, med de stora gesterna, de rynkade ögonbrynen, och fingret pekande mot grafven. Vi återfinna henne i en helt annan gestalt, en. borgerlig anspråkslös varelse, — man känner af föregående tillfällen hur ämabel hon är som sådan, — med en mysande huslighet, en lekande sällskapston, och den treflighet, som i allmänhet så gerna följer med def enkla negliggen. och det nystrukna förklädet. Det har icke en utan hundra gånger varit yttradt, att denna hvardagslifvets poesi synes vara det egeatliga gebietet för de qvinliga skrifstälartalangerna, och att af tio. författarinnor det knappast är en, som lyckas i någon fullkomligafe grad, så fort de kasta sig in i en mera högstyltad genre. Huru kommer det, att bemälde damer likväl så gerna vända sig åt detta sednare håll? Anse de det för en mindre ära att vara förträfflig inom en mindre ram, som passar för dimensionenerna. af deras vyerldsoch menniskokännedom, än att endast halft, tvunget, osäkert, fylla en anspråksfullare skala? . Tro de let förra romanslaget verkligen icke kunna vara ika tacksamt, som :det sednare?. Men, min gud, le misstaga sig i sanning alltför mycket! Hvad kan vara mera populärt, mera egnadt att af den stora pluraliteten, utaf läsare senteras ända i det uldra minsta, och att alltid bibehålla sig i gunten, oberoende af nyckfulla mod-tyeken och let öfvergående tyranniet af en och annan viss konstriktning, än just dessa teckningar efter nauren från den verld, som närmast och intimast mgifver oss, hela denna familjera litteratur, om hvarken skrämmer oss så, att vi bli mörkädda, eller skakar oss så, alt vi måste lukta på Eau: de Luee, utan af hvilken man njuter: så ugnt och: beskedligt hvilande.-med -boken uti 1aäd i någon grön backe på Djurgården eller ,ehagligt utsträckt i hörnet af sin mjuka soffa?