— Meyerbeer, som erbållit kallelse till Berlin, att intaga Spontinis plats såsom kapellmästare vid Kongliga Theatern lärer undanbedt sig densamma för sin vacklande helsas skull och sin förkärlek för Pesris. — En Djurvaktare på påfågelsön vid Sans Soucie inträdde en morgonstund till en stenörn för att insätta dess föda; djurvaktaren var vid tillfället klädd i en röd schal, och detta lärer retat roffogeln, så att denne hastigt störtade ned från sin plats och högg in sina klor i mannens axlar samt började hacka honom i hufvudet som endast var betäckt med en tunn sommarmössa. Vid djurvaktarens förtviflade ängestrop, tillskyndade en fårherde fattade örnen om halsen och tvingade bonom sålunda att lemna sitt offer. Roffogelns näbb hade inträngt så djupt i hufvudet på den olyeklige att mar befarar det ban blir rubbad till sitt förstånd, ifall ban kan bibebållag vid if.