vet Sf MTVveav MS AYMER Si, SIT PL FRR6Ry BRP ITE svarta göra en hvit, och England måste sucka i nöd och elände, blott han genom sin fyndighet kan hitta på något land, som är lika olyekligt. Förtroende eter icke förtroende äro relativa termer, och innan någon oberoende och förståndig representation afgjorde huruvida den kunde eller icke kunde hafva förtroende för Wbhigs, borde den åtminstone hafva förvissat sig om, huruvida man kunde hysa mera förtroende för det parti, som vid deras afgång otvifvelaktigt skulle komma att intaga deras platser. Våra finanser äro obestridligen i en förtviflad ställning, och Sir Robert har icke det ringaste att säga oss om sättet hvarpå han tror sig kunna bota dem. Whigs föreslogo ett sätt att förbättra dem, utan att hvarken öka statsskulden eller pålägga nya skatter, och som Tories icke föreslå någonting i stället för detta, hvilket de motsatt sig, så kommer man nödvändigt till den slutsatsen, att de ämna lemna finanserna i deras närvarande ställning, hvilket vill säga detsamma som att de bliffa allt sämre och sämre, till dess Tories antingen antaga Wbhigs förslag, eller gripa till det gamla Torysystemet: att: upptaga lån och öka skatterna. Det synes oss, att Tories ställt sig i den icke afundsvärda belägenheten, att de måste göra sig för sina personer förhatliga i samma mån som de handla ärligt emot allmänheten, och personligen aktningsvärda i samma mån söm de skada det allmänna. Om de vidblifva sina principer och förklaringar, så blifva de en förbannelse för landet, fastän man då måste hysa aktning för deras konseqvens; och om de handla till landets bästa, så blifva de enskildt och kollektift föraktliga eller förhatliga, derföre att de öfvergifvit alla sina gamla grundsatser, förklaringar och handlingssätt, för att komma åt embeten. Sir Roberts besoldade och köpta tidning (Times) säger, med sin vanliga brist på takt och med:sin framfusiga obeI tänksamhet, att den minister, som i tider sådane som dessa vill styra England, måste hafva en klar och bestämd politik, stödd på grundsatser och fast i hans eget sinne; och sedermera måste han ri 61 beslutsamhet och kraft utföra denna politik. Detta är just raka -motsatsen till Sir Roberts politiska position; ty om han verkligen har en sådan klar och bestämd politik, så behåller han den helt och hållet för sig sjelf, och visar ingenting annat än sin sväfvande spanmålstull och sitt slippriga väsen. Vår statsskuld är ofantlig, våra skatter likaledes, vår bandel i aftagande, finanserna i förfall, och det är erkändt, att de arbetande klasserne äro bragta till den grad af elände, att naturen icke kan utbärda ett större, och utan att förneka ott enda af dessa facta, nedlåter sig icke denna premier minister att underrätta oss om, buruvida ban har någon politik alls, utan undviker i stället frågan genom obestämda och förnuftslösa förklaringa , att han i allt vill bandla enligt konstitutionens anda. Man har em sägen: när ni bad om bröd, så gaf han eder en sten ;p men Sir Robert Peel har en fantom, någonting okroppsligt i stället för en sten, Om svältande millioner säga till honom: Låt oss få begagna vår skicklighet och arbetskraft, för att skaffa oss bröd,p så svarar han: jag skall gifva eder konstitutionens anda.3 Om de fattige önska godt. pris på socker, timmer och lagens :skipning, så är hans svar: ni: måsten åtnöjas med korstitutionens anda. Om natienen säker: hvarföre skall det ena stora partiet drifvas från statsrodret derföre, att det föreslagit vissa botemedel emot förfarliga olyckor, utan att de, som tvinga dem att gå bert, föreslå några andra botemedel, eller kunna göra någon väsentlig och grundad invändning emot dem, som blifvit föreslagna ? så svarar denne bomulls-kung: Ser ni! det är alltsammans i konstitutionens anda. Vi hafva icke det ringaste att invända deremot, att Tories kommit till väldet, ehuru smutsigt sättet må hafva varit hvarpå de ernått det; men om de, sedan de fått makten, icke göra mera för folket än deras företrädare, så tro vi att man åtminstone bar lika stor möjlighet att bli af med dem, som med Whigs. Vid alla de sednare ministerförändringarne i Frankrike, Spanien och Portugal framställde de, som voro (kandidater till makt, ärligt de fel, hvilka de lade styrelsen till last, och uppgåfvo hvilken politik de ämnade följa, i fall de kommo till väldet; men vårt fria folk behandlas icke med sådan aktning, och fastän det befinner sig i tio gånger större svårigheter än Fransmän, Spanierer och Portugiser, och fastän konstitutionen ger det rättighet att få veta allt och att få sköta sina egna affärer, så umbytas dess suveräne berrar och mästare utan att man vårdar sig om att sägå folket bvarföre, och sådant till på köpet vid en stor Bationalkris. I den allramest bokstafliga mening har folket: bos oss icke ett solgrand mera att göra med valet af dem, som skola styra oss, eller. de grundsatser, efter hvilka styre sen skall föras, ån soldaten och matrosen med valet af den prufoss, som skall sarga hans rygg. Man säger att godt och ondt beror af förestäliningen; och Tories grundsats synes vara, att om folket hos oss trör Big vara fritt, så är dess usla och absoluta slafveri :detsamma i dess ögon, som fullkomlig frihet. Men den närvarande ställningen skall om 3 månader bjuda trois åt alla idalistiska föreställningar, upphöra att vara en fråga om förtroende eller icke förtrognde, och sluta med skillnaden emellan en tom eller full mage, en tillräckligt klädd eller en naken kropp. Alla idalistiska föreställningssätt och yppiga fantasi-målningar, alla sinnrika theorier falla till intet, då millioner bringas till svält och nöd genom köld och hunger. Det stora föremålet för hvarje regering, i hvarje land och i hyarje tidehvarf, bör vara, att för folket lätta forvärfvandet af föda och lifvets öfriga beqvämligheler, i utbyte emot dess arbete med själ och kropp; men den enda princip, efter hvilken Sir Robert Peel handlar, är den, att icke förneka att nöd föreinnes till ytterlighet, men att söka öfvertyga naionen, att hon icke äger förmåga att hjelpa sig sjelf, och att om hon ägde den, så skulle det vara n orättvisa att begagna den; emedan en till antaet ganska ringa men högt betitlad och rik klass i an hället derpå skulle förlora.n — Den stora enthusiasmen för M:lle Taglioni, om ett par aftnar efter spektaklets slut stegrats AT den AE AA RA -.