Diligencen ankommer till Götheborg Lördagar, till Helsingborg Tisdagar, samt till Stockholm Thorsdagar. UTSIGTERNE FÖR FOLKET I ENGLAND UNDER TORIES VÄLDE. Tories sitta nu åter vid statsrodret, efter all sannolikhet fullkomligt desamma i åsigter, tänkesätt och brist på sympathi för folkets bästa, som då de för något mer än 6 år sedan måste lemna affärerna. Om Engelska folket icke sjelf genom någon stor ansträngning af kraft och patriotism öppnar ljusare utsigter för sin framtid, icke må det hoppas några sådane af Tories regemente. Det är possessionat-intresset och monopolierne i förening, som bragt Tories till väldet, och om de, emot all förmodan, ett ögonblick skulle glömma att de biifvit kallade till makten, för att upprätthålla aristokratiens, kyrkans och monopolisternas privilegier, så skulle man snart få se den åter halka ur deras händer, Har ej redan en af partiets koryfeer i Ofverhuset hotat de nya ministrarne, att om de tilläto sig den ringaste modifikation 1 spannmålslagarne, så skulle desamme, som upphöjt dem, äfven största dem! Detta är rent språk, och kan icke missförstås. Också skyndade Peel att i sitt kabinett upptaga den så kallade landtmannens vän, hertigen af Buckingham, den ifrigaste förfäktaren af spannmålsmonopolet i hela England. Men oaktadt sin starka majoritet i de båda parlamentshusen, blir det dock ingen lätt sak för Tories att föra styrelsen. Förhållanden, som icke låta afvisa sig igenom siffertal vid parlamentsvoteringar, omgifva dem på alla sidor, och man får väl se huru de gå i land med det problem de åtagit sig. Det fordras mer än Peels förmåga att göra svart till hvitt, för att tysta millioner, som svälta och ropa på bröd. Industrien på Europas fasta land har på de sednaste 20 åren tagit en så jättelik utveckling, att Euglands köpmän nästan öfverallt, der de förut voro ensamme säljare, numera möta mediäflare från kontinenten. Detta har i sin ordning haft en förfärlig återverkan på Englands hela fabrikssystem, fjettradt som det är genom det onaturligt höga priset på lifsmedel, en verkan förnämligast af spannmålslagarne. Alla de missförhållanden, som härigenom uppkommit i Englands hela näringslif, hafva nu hunnit utveckla sig till den grad, att, enligt de insigtsfullaste och redligaste mäns omdöme, inga palliativer, inga Tory recepter förslå emot det onda, endast en återgång till mera naturenliga och okonstlade förhållanden. Det är i denna kris, som Sir Robert Peel träder fram att försöka sina gamla konstor. Huru väl och försigtigt ock denne store mästare i det skenfagra (Engelsmännen kalla honom the great master of plausibilitiesn) lägger sina ord, så tror honom dock ingen utan Tories. Det kan vara intressant att se huru den del af pressen, som hvarken är Whig eller Tory, utan förfäktar det allmännas intresse, bedömer Peel, och vi meddela derföre här nedan en artikel ur Weckly Dispateh, så lydande: Sir Robert Peel har inom loppet af de sista 10 dagarne varit lyckligare än någonsin, ty han har fått hålla ett långt tal, som säger jemt ingenting. Vi trotsa hvem som helst att ur hans högtrafvande tal i Underhuset, just då han stod i begrepp att blifva minister, utfundera hvad landet har att af honom förvänta. Som landet dock icke väntar sig något annat af honom än tvång och utpressningar, så vilja vi bjertligen önska och hoppas, att landet måtte blifva bedraget i sin förväntan, 1 alla fall är Sir Robert tio gånger mera herre öfver oss än Mehemed Ali är öfver Egypten, eller Kejsaren af Ryssland: öfver Polen, och hvad det faller Peel in att hemsöka oss med, måste vi underkasta oss såsom vasaller, så vida vi icke vilja sätta oss emot honom med öppen rebelliop. Han säger oss, att han vill handla enligt sin öfvertygelse, och likväl har ban aldrig haft någon egen öfvertygelse, ty ban har beständigt varit en väderflöjel, allt efter omständigheterna, och vacklat än åt ena sidan än åt den andra, just som det passat för hans sjelfyviska afsigter. Han förkunnar oss, att han vill handla stricte efter konstitutionens anda. Hvilken konstitution månne han menar? År det den, som fanns innan katholikerne och dissenters blefvo emanciperade, eller den, som existerade emellan deras emancipation och reformbillen? Han satte sig emöt reformbillen, under förevänning, att den var helt och hållet inkönstitutionell, och månne han nu vill slingra sig ifrån refermbillen, eller 4841 handla efter de grundsatser, som han 4831 förklarade för högst inkonstitrutionella? Han säger at han, i besittning af makten, skall bibehålla sina egna grundsatser, och dock har han aldrig haft några grundsatser, eller om han baft sådana, så har han alltid öfvergifvit dem och omfattat rakt motsatta, efter aristokratiens föreskrift; han säger oss att han will resignera i samma stund han ej längre eger Underhusets och folkets förtroeude, väl vetande, att det är omöjligt, att tvänne saker kunna vara mera olika än dessa, emedan folket har så ytterst litet att göra med val till Underhuset, och dess känslor, åsigter och intressen äro Underhusets i så hög grad motsatta. Sir Robert är nu hvad Pitt fordom var: i sig sjelf en siffra, men aristokratiens språksamma redskap. Om man antager, att han lade sig ut för godt pris på bröd, så skulle han få allt folket på sin sida och båda parlamentshusen nästan helt och hållet emot sig, och huru orimligt är det da icke att säga, att tvänne så motstridande kroppar äro ett och detsamma. Han talar en hel hop om föränderlighet och oföränderlighet i priserne på spannmål, utan att täckas taga i betraktande, att emellan de båda theorierna eller stolarna folket faller pladask till marken, och att, enligt båda åsigterna, blir tillgången af spannmål otillräcklig för