roll inom den stora andliga rörelsen; men hvarje kraftigt ord är utan tvifvel väl behöfligt för att ytterligare väcka de försoffade ur dvalan, och lära dem en gång förstå, att sångens gud är alldeles icke för förnäm att vara medborgare, och att lyran aldrig ljuder skönare, än när den klingar frihetens namn i spetsen för millionernas härnadståg mot förtrycket, godtyckligheten och obskurantismen. Dante Alighieri, La divina comedias odödlige författare, den florentinske frihetskämpen, som nästan ensam bland sia samtid vågade trotsa den påfliga despotismen, när alla andra längesedan förlorat modet, och hvilken icke bäfvade att säga den heliga fadren sanningens ord midt för hans ögon, Dante Alighieri är ett namn, som i detta afseende förtjenar uttalas vid sidan af de ädlastes, hvilka för menskligheten kämpat med andens och entusiasmens vapen och hvilkas exempel i alla tider böra framhållas till beundran och efterföljd. Författaren till ifrågavarande tidstaflor har väl uppfattat den ryktbare skaldens ställning till sin tid och hans inflytande på densamma. Han har med en liflig och färgrik pensel eskisserat det Drama, hvari Dante spelade en så stor roll. Det hela gör hvarken anspråk på att vara någon utförlig historia om epoken eller ens en biografi i egentlig mening öfver den store florentinaren, men det är en talangfull återgifning i några raska drag af det mest framstående i såväl denna historia, som denna biografi, och det är tillräckligt för att anslå och elektrisera. Det vore godt att ega ett galleri af fortlöpande dylika utkast från alla tiders och nationers reformkriser och teckningar af de sanningens och ljusets heroer, som med sitt snilles fackla och sin viljas svärd gått förut och röjt väg för samtid och efterverld. Det är detta som borde vara historiens problem, i fall den skall uppfylla sin bestämmelse att såsom en framställning af mensklighetens uppfostran vara en bildande filosof, något som den visserligen icke är i dessa lumpna krönikor om furstars lustläger och små droltningars barnkrämpor. 0. 0. I