Aftonbladet – 21 september 1841, sida 2

MM MR RR RR —— HM SO sköna blomma, hade förlorat sitt värde, och denna penning, som Erik låtit pregla, kan nog icke återställa det.o Den talande framtog ett mynt och lade sin hand på kamratens skuldra, medan de lutade sina hufvun tillsammans och betraktade penningen. aDenna bild, fortfor den förre, sär prinsessan Cecilias, och här på andra sidan ser du Susanna, som stiger ur badet. Hvilket hån i denna sammansättning! De äro begge sköna, begge anklagade, men endast en, fruktar jag, är oskyldig. Susanna gör derföre rätt, som vänder ryggen åt Cecilia. Ha, ha, hal skrattade den andra. Tyst! Akta dig för Eriks spårhundar, inföll den förre varnande och såg sig försigtigt omkring. Se der, tag penningen och förvara den, såsom ett bidrag till Eriks historia. cMen huru förbåller sig vår unga Susanna? Hon, som ej längesedan var hofvets prydnad, är väl nu en förbleknad ros? . aVisserligen icke. Väl höll hon sig länge innesluten i fruntimmersgemaken, undangömd för verldens ögor. Några illasinnade ville veta, att Erik, som kastade grefven i Örbyhus fängelse, förborgade sin syster i en af Vadstenas klosterceller, utan att besinna, att dessa belgedomar, beryktade för de himmelska brudarnes jordiska nöjen, vore en ovärdig boning för den höga Vasadottren. Detta var endast förtal; hon andades en renare luft, i det hulda hägnet af den ädla drottningen och hernes milda, försonliga systrar. Då hon slutligen åter framstod i hela glansen al sin intagarde fögring, sem ej förlorade af en viss skygghet i hennes blick, ville ingen i hofvets närmaste omgifning kasta första stenen. Hon var oskyldig, hördes pu öfverallt, en förklaring, som gref Johan i dag skall bekräfta med en högtidlig ed. . cArme grefve, som så länge försmäktat i fängelse! Men är han också beredd att aflägga eden ?)