Aftonbladet – 21 september 1841, sida 1

KÄRLEKSÄFVENTYRET I WADSTENA. HISTORISK ESKISS AF N. P—NG. (Slut fr. gårdagsbl.) II. Det var en mrk decembernatt; lampan branr ännu i Cecilias rum, der vi finna prinsessan easam vakande med henne. Drömmarne hade flytt hennes läger, liksom till straff, att hor älskade det verkliga lifvet mera än deras lätta bedrägliga skara. Hon sökte derföre nu hvad nattlig ensamhet kunde bjuda till sysselsättning eller nöje. Klosterbiblioteket låg ju nära mec sina undeibara legender; hon hade väl derifrån förskaffat sig en sådan? Nej, visst icke; det eg nade ej en protestantisk prinsessa att läsa detts munkarnes otyg, hvilket på den tiden ansåg: för lika syndigt som nu att läsa Strauss och Evangelierna. Hade endast Det går an eller Guidoas roman om Den fria kärleken ännu varit skrifna, skulle jag smugit dem henne i han: den. Nu deremot vet jag i sanning icke så noga hvad romaner då för tiden funnos; men hvartill detta bryderi? Få se, om icke Cecilia sjelf väljer sitt tidsfördrif. En lält nattklädnimng föll i yppiga veck kring hennes sköna gestalt, der hon satt, såsom det sjunges i mången af våra folkvisor, och kammade silt gullhår,, hvilket i rika och glönsande lockar svallade fritt omkring hals och skuldror. De togo sig väl ut i den venetianska spegeln, hvarmed heunes toalett var beprydd, och nu. då ingen annan beundrade hennes behag, fann hon ett nöje i att sjelf beundra dem. Försänkt i denna vällustiga njutning, spratt hon på en gång till af häftig förskräckelse; det var som om någon hade klappat på fönstret. Hvem kunde väl i denna sena stund klättra upp för den höga väggen, hvem annat än ett nattens spöke, kanske den heliga Brita sjelf, som sträckte upp sin långa hals och koxade in igenom rutan, för