AAA söra en början dermed, tillade hon, i det hon, vände sig bort och skådade ut igenom fönstret. Läsaren, som endast ser de stränga orden, skulle lätt kunna misstänka Cecilia för hårdhet emot den vackre grefven; men denne som hörde bennes milda röst, som såg det älskvärdt skalkaktiga i hennes blick och åtbörder, han dömde helt annorlunda om henne. Han låtsade sig likafullt såsom en blyg bedjare nalkas sin gudomlighet. Var icke förtörnad, hulda prinsessan, sade han, och vänd icke bort ert anlete ifrån er trogne riddare, som lofvar och svär ....n Att ni är kär, min grefven, hviskade någon Johan i örat. Det var arfkonungen sjelf, som obemärkt inkommit under Johans sista ord. Således träffar jag dig här i en sirens bojorx, fortfor han, sedan du likt en varsam seglare dragit dig undan Scylla och Charyddis, såsom du kallar bägaren och tärningen. Men utan skämt, vi hafva nu för oss ett lustigt upptåg, deri vi räkna på ditt deltagande. Du måste derföre genast följa mig. I morgon kan du svära för min syster, men i afton skall du dricka med mig., Han tog nu grefven under armen och förde honom med sig; men vid dörren lemnade han honom och återvände till Cecilia. Din ständiga samvaro med gref Johans, sade han tyst till henne, ger anledning till månget skämt ibland hofmännen. Jag vill derföre anbefalla dig mera uppmärksamhet på dig sjelf, tills en formlig föriofning med honom åter kan tysta de elaka tungorna. Du ser min välmening), tillade han och tryckte en kyss på hennes panna.