Aftonbladet – 20 september 1841, sida 1

i golfvet. Hvad är detta för en mönstring, min herre? Jag vill nu att ni afbryter den. aSåledes blir det sångmön först, som måste anlägga slöja, svarade grefven. Ty jag upprepade endast hvad. en skald vid hofvet nyligen sjungit om er. -Att jag sjelf gjorde några tillägg kan jag likväl ej neka; men nibefaller, och jag väljer ett annat ämne. Vetnihvarföre jag suckade då ni så angenämt öfverraskade mig ? a Nej! Det skulle intressera mig att höra, inföll Cecilia. -aNi känner således att mitt nyfikna kön gerna för det lilla erdet hvarföre på sina läppar, och ni vill nu upplysa med ett derföre, såsom en artig riddare egnar. Det var väl till er fru moder ni sände er suck?) Nej, visst icke; må hon förlåta, att jag icke tänkte på henne. Förhållandet är helt annat. Min brors: förmälning är nuy såsom ni vet, bestämd till d. 4 Oktober. Alla mina bemödanden att finna på nya hinder hafva ej velat lyckas. Gamle kungen var missnöjd med det långa uppskofvet, och min bror, så flegmatisk han annars ir, har derföre påskyndat saken och tänker, så spart bilägret försiggått, genast återvända till sina stater. Ah, denna olyckliga afresa! Jag måste således lemna detta glada hof och får kanske allrig mera återse er; men hvad som gör min för;viflan, är att vid föreställningen derom endast jag suckar, och icke äfven ni, sköna Cecilia.n Ni har i sanning djerfva inbillningar, min grefve, svarade prinsessan. Välhar jag någon gång till lutans toner blandat min sång med er! men komma suckar i frågan, då må ni gerna spela so10. Jag skall icke störa er, om ri redan nu vill