för förökandet aa upp Rnirgens styr a. Häri liggei rörelsekraftens hemlighet. Ett patent lärer hafva ta gits på batteriet. Vid reproducerandet häraf, måste vi likväl tillstå att dessa uppgifter ännu förekomma oss problema tiska, serdeles derföre, att de icke synts i andra tid ningar, än Litterary Gazette. — —-iii— MODERNA KOMPOSITÖRERS EGENHETER. (Ur Den Constitutionelle, eter la France muscale.) Musiken är den första af alla de konster, son Gud gifvit menniskorna till en tröst i deras be kymmer. Målarekonsten har väl sina behag oc skönheter, poesien lämpar sig utomordentligt vä att uttrycka själens högre rörelser; men för at riktigt blifva uppfattade fordra dessa båda konste fett förut bildadt sinne; musiken deremot utöfva sitt herravälde öfver hvarje väsende, som är be gåfvadt med hörselorganet; och detta är så sann: att till och med det nyfödda barnet inslumrar leen de, när det vaggas vid en glad och menlös melodi Musikens skapelsehistoria igenfinnes helt oci phållet i komponistens enskilda lif; följ uppmärk samt mästarens nycker, analysera hans karakte och lyssna derefter till hans arbete, så skall dt finna förvånande likheter mellan mannen och han partitur. Hans tanka speglar sig i hvarje passage än mörk och djupsinnig, än glad och lätt, allt efte förändringarne i hans lynne. Det är tilläfventyr denna iakttagelse, som föranledt en af våra först kritiker att kalla musiken, lidelsernas daguerreotyp Vill du känna den lyriska kompositionens hemligheter? Följ mig i tysthet . . . Ser du den dei mannen så glad och munter, en älskare af blom. mor och solsken? När han ville skrifva ett partitur bjöd han sina vänner till en af dessa italienske middagar, hvarest man vid rhenvinets hettandd dunster och under champagnekorkarnes smällar, en dast talade om ära, frihet, konst, om qvinner, kran: sade med rosor, och om vildsvinsjagt — men aldrig ett ord om musik. Och sedan, när en hvar af gä serne, besegrad af Jehannisbergerns styrka och champagnens lätta skum, sjunkit tillbaka i sin län. stol, utan rörelse, då smyger tonsättaren sig bort stänger stg in i sin kammare, fattar nånra ark not: papper, och låter sin penna löpa deröfver oa:brute i flera timmar. På detta sätt, utar att ens hörs ett piano, u:ar att slå anm en ackord, improvisera: han en opera, endast mod tillhjelp af sitt snille ect sitt minne — så tillkom Barberaren i 5:villan Det är öfverflödigt tillägga, att denne man heter Rossini. Wilhel!m Tel!ls berömde kompositör kan ieke för. draga, att hans egen musik exeqveras i hans när: varo (?); man gör honom en otjenst, när man tro sig bereda honom en triumf, dermed, att man hans närvaro utför en af hans operor. Han har i allmänhet hvad musik beträffar, ganska besynner: liga tycken. Han föredrar klarinetten, och hans största nöje var en lång tid att höra detta instru: ment trakteras af sin far, som endast hade en me: delmåttig talang. Men vi lemne denne herömde italienska maöstror och göra ett besök hos Meyerbeer, mannen med dt dystra melodierne, de kraftiga sångerna, de tunga klagande noterne. Ser du honom? Ensam i detta vindsrum, inläst, gömd för allas ögon. Han hörel vinden tjuta, regnet faller i strömmar, de förbigående flykta in i portgångarne, en hvar skyndar at undvika ovädret — en enda menniska finnes då som finner behag i detta naturens uppror, det är Meyerbeer, hvars ideer födas med arbetet, och hvars fingrar aflocka pianot de bisarraste effekter. Jag fick en dag anledning att göra ett besök ho: kompositören al R bert !e diadle. Jag gick till honom; men träffade endast hans unge son. ett älskvärdt barn om nie år, med ett vackert tyskt huf. vud, omgifvet af blonda lockar, som af en gyllnc ram. — Är Hr Meyerbeer hemma? frågade jag. — Nej, min herre, min far är aldrig hemma, när det är fult väder — vwill ni träffa honom, så kom igen när det blir klart — han vånder endast hem med solen. Från denne berömde Israelit bege vi ess till bans franska trosförvandt, hans medbroder i konst och religion, i tro och talang. Betrakta denna intressanta familj: dessa båda unga qvinnor, sin broders hulda och ömma sällskaperskor, äro systrarne Haley. Deras rörande omvårdnad har blifvit en nödvändighet för kompositören till bJudinnan. Han arbetar samvetsgrant och långsamt, litar icke på sina första intryek, och korrigerar väl hundra gånger sitt ma nuskript, innan han lemnar det ifrån sig. Händer det hans tankar icke vilja lyda honom, att inspirationen icke vill infinna sig, så använder Halevy ett bizarrt medel att bringa sig i lynne; en panna med vatten sättes på eiden; snart begynner den att koka, och det enformiga bubblandet af det kokande vattnet blifver eit kraftigt stimulus för konmstnärns inbillningskraft. Se upp! se upp! J gode medborgare uti Paris, långsamme fotgångare, se upp! säger jag — här kommer en ryttare i galopp. Se hur hans bäst lyder minsta rörelse af tyglarne, bur han gör kaprioler och far af — se upp! ännu en gång, för denne ryttare med blixtrande ögon, ty kan icke blott galopperar — han komponerar. Ja, min läsare, så har denne man komponerat Fra Diavol Dn svarta Dominon, Kronjuvelerna och så många andra mästerstycken. Denna kroppsrörelse tänder gpoistorna i hans tankes briljanteld. Passager, hela stycken, qvartetter, cavatiner, rondeauer födas efter hvarandra nnder denna djefvulska kavalkad. Aub.rs bäst är den enda, som man skulle kunna kalla Pegasus, utan att säga en mythologisk osanning. Man har berättat mig huruledes Auber komponerade sin vackraste kör. Alla veta hvilken menniskoträngsel, som hvar morgon uppfyller torget d-s Ia-nocens. En vacker dag sprängde en rytiare midt in i desna folksvärm, trots stadssergeanternes förbud. Det skulle vara omöjligt att beskrifya det oväsende, som uppkom i anledning af denna djerfya ridt. Kött-? och fisk-kärringar, grönmånglerskor och polisbetjenter låto luffen genljuda af de mest olikartade skrik. Ryttaren kom lycklig och förnöjd ifrån allt detta stoj: Auber hade funnit marknadskören ill den Stumma i Portici. Den utmärkte konstnär, som skänkt oss Alphydlan, Postiljonen från Longjumeau och så många