vattenskidorna och Hr Ludvig Johansson Boje i) Lagkommittten en god dag, och jag befinner mig ett, tu, tre vid Tajos eller Guadalaxaras blomstrande stränder, njutande i inbiliningen den skönaste sommarqvälls behag, drickande rosornas och jasminernas vällukt,och applåderande ett dansande par, som, under pomerånsträdens yfviga kronor, vid kastanjetternas bisarra ljud, svinga sig kring hvarandra med de smidigaste rörelser, den mest förföriska pantomim: Det berättas en historia om, att en gång de vördiga fäderna i romerska kardinalkollegium hade beslutat förbjuda, såsom osedlig, den bekanta fandangodansen i de spanska staterna, och derföre låtit komma till Rom ett pår spanska dansare och danser skor, för att med egna ögon taga närmare notis om denna dans. Men då kastanjetterna börjde knäppa och de dansande kommo i riktig fart, blefvo de heliga fäderna deraf så uppspelta, att de kastade perukerna i ansigtet på hvarannan och begynte sjelfva göra stora skutt öfver golfvet. I fall detta är sannt, måste man utan tvifvel ti lskrifva musiken det mesta af underverket; säkert är, att om någonting skall vara möjligt, att narra heligheten ur några kardinaler och sätta dem i verldsligt humör, då är det en spansk dansmelodi. Sjelfva Papagenos klockspel skulle omöjligen kunna göra bättre verkan. Som jag nyss nämnt, cachuchan är längesedan inhemsk hos oss; den har vandrat Europa omkring och funnit gästfrihet i hvarje vrå och vinkel deraf, den håller för närvarande på, att göra sin rund kring Amerika. De här ofvan citerade trenne dansarna, La Gitana, La Jota och La Tirana, hvilka nyligen i vår musikhandel utkommit, arrangerade för fortepiano, förtjena icke mindra att introduceras till allmänhetens bekantskap. De ega dessutom en serskild å-propos för ögonblicket, såsom på flera teatrar utförda af Mad. Taglioni, hvilken måhända äfven under sitt vistande härstädes kommer att dansa en eller annan af desamma. (Bazaren.)