under titel: aStrauss och Evangelierne eller Jest lefnad, af D. F. Strauss. För tänkande läsare a alla Stånd, bearbetad af en evangelisk teolog, för klarat sig icke hafva något att andraga, i anledninj af Aktors yrkande om fortfarande af den qvarstad som å berörde skrift blifvit lagd, finner Kämnersrit ten nämnde qvarstad, om hvars häfvande någon be gäran icke blifvit framställd, än mindre skäl derfö anförde, fortfarande böra ega bestånd; kommande detta beslut, i öfverensstämmelse med 5 8 mom. tryekfrihetsförordningen den 46 Juni 1842 att ofördröjligen till Kongl. Maj:t och rikets Svea Hofrätt varda insändt. Under öfverläggningen till detta beslut var Nota: rien Öhnell af skiljaktig mening och yttrade: Som i händelse den nu åtalade skriften anses brottslig, densammas utspridande skulle, i visst afseende, förfela ändamålet med åtalet, finner jag skäligt förklara, det den å skriften redan lagde qvarstad bör intill rättegångens slut fortfara. Sedan förestående beslut blifvit för Aktor och Boktryckerikonstförvandten Strehlenert afsagdt, anförde Aktor i egna ord: aAf skäl, som jag framdeles skall visa, fästar jag visserligen ingen vigt dervid, att öfversättaren af ifrågavarande skrift, Boktryckerikonstförvandten Strehlenert, är pseudonym, jag anser mig deremot ega största skäl till tvifvelsmål om hans identitet. Till upplysning derom får jag af honom begära uttydning af något ställe i boken, och jag föreslår, i sådant afseende, en tirad, t. ex. pag. 459 i andra delen af det tyska originalet, hvilken torde föreläggas Strehlenert till öfsersättande inför domstolen. Och föreviste Aktor härvid tyska originalet till ifrågavarande skrift, med tillkännagifvande, att den anviste tiraden igenfinnes i den svenska öfversättningen pag. 239. I anledning häraf utlät sig Strehlenert, det han icke visste, om han vore skyldig, att en sådan examen för Hr Advokatfiskalen Fredholm undergå, samt yttrade, i sammanbang dermed, det han uti tyska språkets öfversättande icke vore så säker, att ban tilltrodde sig kunna fullgöra Aktors begärande och gaf derjemte tillkänna, att han vid öfversättningen af berörde skrift endast biträdt, och äfven härtill behöft bjelp på åtskilliga ställen, till följd hvara! Strehlenert bestred Aktors yrkande, såsom varande utom ämnet. Med anledning af hvad Strehblenert sålunda yttrat förklarade Aktor, det han afstod ifrån dess förrberörde begäran, enär han ansåg det vara uppenbart, att Strehlenert icke vore öfversättare af den åtalade skriften, samt påstod, att Streblenert måtte upplysa hvilken som deraf vore rätter utgifvare, hvarpå Streh lanert svarade: aDet är jag, åtminstone tillsvidare. Sedan Notarien Hjerta, vid detta svars afgifvande, blifvit bland åhörarne hos Rätten synlig, förmälde Aktor, det ban, i enledning af hvad sålunda förekommit, icke kunde anse Streblenert såsom utgifvare af den åtalade skriften, heldst, på sätt Aktor nu påstod cch förmente sig kunna bevisa, Notarier Hjerta utspridt densamma och vore den rätte utgifvaren deraf, samt, i sådant afseende, derföre vore ansvarig, öfver hvilken framställning Aktor begärde, att Notarien Hjerta, såsom hos Rätten tillstädes, måtte sig förklara; till följd hvaraf, och sedan Notarien Hjerta framträdt, denne invände, att sedan ha., såsom boktryckare, aflemnat namnsedel, emot bvars riktighet Aktor icke haft något att påminna, samt då hbans förra rättegångsdagen framställda begäran, att blifva från målet skiljd, lemnats af Aktor obestridd, Hjerta ansåg sig icke bafva något i äm net att yttra, och att intet svar af honom således kunde upptagas. Aktor bestred deremot, att Notarien Hjerta förra rättegångsdagen blifvit från målet skiljd och öfverlemnade frågan till Rättens bedömande, hvarefter, sedan de närvarande afträdt, Rätten resolverade: Ehuru Kämnersrätten, i anledning af Notarien Hjertes nästlidne rättegångsdag, framställde och at Aktor då icke bestridde begäran, att från Rätten få bortgå, enär ban, efter namnsedelns afgifvande ansåg sig från målet skiljd, förklarat, att hinder då icke egde rum för biall till denna begäran, likväl och s m Aktor denna dag påstått, det Notarien Hjerta af den åtalade skriften är rätter utgifvare och således derföre bör ansvara; finner rätten, med afseende derå, att Konstförvandten Strehlenert yttrat sig endast tillsvidare vara skriftens utgifvare, Notarien Hjerta vara pligtig, att, såsom part, i det a! Aktor uppgifna bänseende svaromål afgifva. Emot detta beslut, som för Aktor, Boktryckerikonstförvandten Strehlenert och Notarien Hjerta å nyo förekallade afsades, egnmälte den sistnämnde missnöje, det han förständigades, att, efter befogenhet, i sammanbang med hufvudsaken, fullfölja. Härefter anhöll Notarien Hjerta, att som han icke bos Rätten tillstädes varit ifrån förbörets början, underrättelse måtte varda honom meddelad om hvad scm före hans ankomst förefallit, tillika med de skäl som lågo till grund för Rättens nyss afsagde beslut; i anledning hvaraf de närvarande fingo afträda, hvarefter Rätten resolverade och för parterne å nyo förekallade, Afsade: Det Boktiyckaren Hjerta äger att vid blifvande justering af denna dags protokoll taga kännedom om hvad före bans ankomst till Rätten ägt rum, hvar: jemte och då de skäl, som legat till grund för Rättens nyss afsagde beslut vid detsammas afkunnande blifvit anförde, Rätten anser ett upprepande dera öfverflödigt. Aktor, Hr Advokat-fiskalen Fredholm, framställde härefter till besvarande af Notarien Hjerta, huruvida han, utan att bevisning derom behöfde förebringas frivilligt ville erkänna, att han utgifvit ifrågavarande skrift och densamma utspridt, så att den kommit allmänhetens händer. Då Notarien Hjerta härvid erinrade, att besvaran dot af danna fråga låva tam ämnat för ifråvavaran.