inte mindre god adelsman, kanhända inte mindr( rik än min rival; men jag har insett, att, fö att förtjena jungfru Gudulas hand, behöfdes an. dra anspråk än rang och förmögenhet; jag ha derföre begagnat en omständighet, som jag. e mer vågar kalla olycklig, för att förvärfva er noggrann kännedom om ert yrke, och ni ve! att nu — — — Nu förstår ni er nästan lika bra på att fång: och insalta sill som jag, sade den gamle artigt och ni kan säga, att ni dragit god nytta af mir undervisning.n Härvid var det Rollys tur att kasta en trium ferande blick på sin rival. Jag har då någon rätt att återtaga mina an språk på er tillbedda dotters hand! ropade han, å nyo vändande sig till gubben, ach om ni behagar fråga jungfru Gudula sjelf, så våga jag tro, att hennes val icke skall tveka mellar den herren och mig; min kärlek är mycket äldre än markisens. Cavignon och Rolly afbidade nu med lika o tålighet fadrens svar; men denne hade för sed att aldrig brådska med något. Han fortfor så lunda att pusta ut rök och att i sin hustru skumma ögon söka ett råd, som han icke fann der Nå väl) sade han slutligen, )Gudula må af göra mellan er båda., Hans föga uppfinningsrika förstånd ingaf ho nom intet annat medel att draga sig ur spelet Ja, Gudula må afgöra, upprepade fru Brigitta De båda unga männen antogo en uppsyn a tillförsigt. Ingendera tviflade på att Gudula val skulle utfalla till hans förmån. Tala, mamsell,, sade markisen med sin för