Aftonbladet – 17 september 1841, sida 2

——— Nå väl, mäster Archibald, om Wilkins inte mera svarar mot edra förhoppningar, så fions det ju omkring er andra raska och pålitligare karlar, i stånd att göra er dotter lycklig, utan att lemna henne åt en person, som väl är rik och: af god börd, men som alltid skall. förakta källan till er förmögenhet, och kanhända förslösa den i lyx oeh galenskaper. Rolly var säker på att härmed hafva träffat hufvudet på spiken, ty han gick sålunda i den hederlige sillhandlarens ideer. Denne, likasom alla affärsmän, röjde i sina familje-angelägenheter en karakters-svaghet, som utgjorde en sällsam kontrast mot hans bestämdhet, när frågan var om att köpa eller sälja. Han kastade således en blick på sin hustru, liksom för att begära hennes råd, och sade helt lugnt: Det är alldeles riktigt. sn Det är alldeles riktigt, svarade fru Brigitts. Den sluge riddaren skyndade att begagna det gynnsamma intryck han åstadkommit, och fortfor saktare: Ja, myn heer, det är inte en man, sådan som markis Cavignon, ni bör ha till måg. Chevalier! ropade markisen med vrede, i det ban steg upp, jag skall inte tillåta — — Du glömmer våra vilkor, mon cher, svarade riddaren, på frarska; jag lemnade dig fältet fritt; gör mig nu samma tjenst tillbaka., Cavignon bet sig förtretad i läpparna. Mäster Archibald, fortfor Rolly, i en ton som småningom blef allt mer och mer pathetisk, kom ihåg, att jag också har tyckt om er dotter, och att ni har nekat mig henne af samma skäl, som jag nyss anfört, Jag var likväl