Aftonbladet – 15 september 1841, sida 1

Dessafem louisWorer tillhöra dig, vill du ba dem.n ; id Dervid klingade riddaren med guldsfyckena, som han höll i handen. Nå väl, Hvad skäll jag göra ? Rolly hviskaåde honom några ord i örat, och några minuter derefter hade guldet bytt egare. Imedlertid väntade den gamle Archibald hvarje ögonblick att få höra, det någon af hans fiskare tagit den första sillen. Då den glada nyheten kommit till hans öron, såtte han sig i en båt, att uppsöka Wilkins, för att omfamna och lyckönska honom. Båten befann sig snart invid den unge fiskarens fartyg. Nå väl, min gossel ropade han, så snart han var nog nära att kunna höras, ani har då lyckats i år? Ja, mäster Archibald, svarade Wilkins blygsamt. Oeh ni skall också få er belöning, det svär jag! sade den fete köpmannen, i det han med möda klättrade upp på däcket. cMen visa mig edra sillar,, fortfor han med ifver; jag: är nyfiken att erfara, om de bli feta i åry aFiskaren upptog en sill, som låg vid hans fötter och lemnade den åt den gamle. Denne närmade sig till elden, för att bättre undersöka den dyrbara fisken. aMen det är inte en silll ropade ban; dadet är en fario! cEn fario! upprepade Wilkins bleknande. aSe sjelf.n Wilkins besåg i sin ordning fisken och närmade sig till Simson med ovanlig liflighet.