Aftonbladet – 15 september 1841, sida 1

ste genast visa vårt byte för mäster Archibald på det han måtte sätta opp ett protokoll öfve seger. Färdiga att vända! Derefter sade han till Simson, som uppmärk samt betraktade fiskarna, hvilka lågo vid han fötter : cKasta Farion åter i hafvet; det skall gifva os lycka l Matrosen lydde och buysen, som vände me: segels och årors tillbjelp, ställde nu kosan til den öfriga flottan, der man skulle träffa de last dragare-fartyg, hvarpå Archibald vär ombord När man for förbi Duldofs fartyg, såg man dei gamle fiskaren sorgsen lutad mot sitt wvindspel Vid hans fötter låg hans nät, fullastadt med sil ty stimmet hade trängt in i älla dess maskor men för sent. Ni har varit bra lycklig i dag, mäster Wil kins,, sade han i en nära afundsfull ton, me: det var också i sin ordning, ty ni var djerfvar och skickligare än jag. Gud var er skyldig detta. Dervid drog ban en djup suck. Det var min tur i år, Duldofj sade Wilkin med vördnad; ett annat år får ni ta er skad igen, och han aflägsnade sig stolt öfver att h erhållit ett loford af denna Fiskarenas Nestor. Under det fartyget sålunda ilade framåt, när made sig riddaren, som under tiden hämtat mo och var nära att sjelf skratta åt sin rädsla, ti Simson och sade med en hemlighetsful! ton sam mera förtrolig än vanligt: Nå, min vän, slagskämpe, ser det inte u som om Wilkins skulle få mäster Archibald dotter till hustru? Den skälmen har imedlerti spelt mig ett spratt....