DEN FÖRSTA SILLEN. ) NOVELL AF ELIE BJERTHET. IV. Han behöfde icke gå långt; midtemot 1:uffens dörr satt på en bundt gamla segel en karl, som hade framför sig anstalterna till en måltid, bestående af kött, torr fisk, färskt bröd, två glas och ett ölkrus. Han tycktes vänta på någon för att börja den tarfliga frukosten. Rolly igenkände. Leopold Wilkins. Vid denna anblick ville riddaren kasta sig öfver honom, hvilker han ansåg för upphofvet till alla sina olyckor men han var så svag, alt han knappt kunds taga ett steg utan att stödja sig mot bastinge ringen. Leopold Wilkins tycktes alldeles icke blifva varse denna fruktansvärde; utan att rör: sig ur stället, pekade han på en plats bredvic sig och sade helt lugnat på Ifolländska: Vill ni spisa frukost; min herre? Jag vänta på er. Riddaren skar tänderna, han fradgades al ra seri och hans hand sökte mekaniskt efter värj fästet, men värjan befanns icke på sitt vanlige ställe, och då Rolly dervid kastade en blick på sin person, märkte han, att man under hans vanmakt tagit af honom hans granna drägt och ati han nu befann sig klädd alldeles på samma sät! som de öfrige matroserne, hvilka han såg här och der på däcket. Nu kände hans förbittring ej mer några gränser och han rusade framåt. för att angripa sin fiende; men Wilkins hade förmodligen anat denna rörelse och han behöfde blott göra en enda åtbörd för att omkullkast: den olycklige Gascognaren öfver de gamla seglen, som tjemnade honom sjelf till säte. Antingen detta fall döfvade riddaren eller ga elt helsosamt lopp åt hans blod, som vreder drifvit upp åt hufvudet, nog af, han steg up ) Se Aftonbladet N:o 209, 210 och 214, oo