så mycket efterlängtade natt, hade ändtligen inbrutit. Den ofantliga mängden af större eller mindre fartyg, som utgjorde Holländska flottan, bade stannat vid Orkadernas farliga archipilag, der fisket vanligtvis börjades, och sällan hade det stormiga hafvet visat sig så upprördt; det var djupt mörker och tunga, svarta moln betäckte horisonten. En våldsam vestanvind uppdref höga vågor med skummiga ryggar, som dånande bröto sig mot strandens klippor. Midt i detta förfärande kaos kämpade fartygen, förda af djerfve och skicklige styrmän, mödosamt mot stormen. I hvardera stäfven lyste en eld af brinnande stenkol, inneslutna inom ett jerngaller; dessa eldstäder, som voro några fot upphöjda öfver däcket, och bestämda att på en gång locka och blända fisken, äfvensom att förebygga de tält hoptröngda fartygens sammanstötning, höjde och sänkte sig ömsom mellan det vilda och fientliga hafvets böljor. Hela detta upp!räde hade någonting storartadt och förfärande, som skul!e ha inverkat på hvarje mindre öfvadt öga än de Holländske fiskarnes. Imedlertid rådde det största lugn ombord på hvarje fiskarefartygEndast några man skötte seglen under det de öfrige lågo utsträckte här och der på däeket, bekymmerslöst sofvande under stormens och vågornas gny. Vid deras fötter lågo deras nät i fullkomlig ordning, färdiga att utkastas hvarje ögonblick. På en annan del af fartyget såg man toma tunnor af ekträd, bestämda att emottaga fiskets alkastning och der bredvid lågo stora hopar af grått, spanskt salt till insaltningen. Då alla dessa förberedelser voro slutade, hvilade man tryggt, afbidande arbetets timma. Man påminner sig den högtidliga ed alla af flottans besättning aflagt, och det var ännun icke midnatt. I spetsen framför alla de öfriga var imedlertid ett fartyg, hvarpå syntes råda mycken verksamhet. Roddarena voro på sin post, styrman