igen, mera skamflat än sönderkrossad och med harmen betydligt svalkad. Han mottog till och med den hand, som bans.-motståndare utan den minsta ovilja räekte honom, för att hjelpa honom resa upp sig, och när han åter satt sig, betraktade han med stum förvåning den mar, som med en enda rörelse slagit omkull honom. Då Wilkins såg honom sittande bredvid sig helt Jugn, tycktes han glömma det något brådstörtade sätt, hvarpå han bragt honom i denna ställning. Han bjöd honom ett glas bränvin och sade till honom med sin vanliga köld: Drick, det skall återge er krafter: a. Delta sista dag gjorde slut på all riddarens förbittring; hans vrede lade sig på en gång, och oaktadt sin svaghet och sin fruktan, utbrast han i ett gapskratt, som kunde höras ända fram til stälven. Vet ni, herr Wilkins, att ni har spelt mig ett spratt, som skulle göra heder åt den argaste rou vid franska hofvet, om han, som ni, hade matroser och skutor till sin tjenst, för att göra sig af med sin rivaln Holländaren svarade med ett tyst leende, som ett par sekunder visade två tandrader, hvita som perlor. Då jag gjort denna rättvisa åt er skicklighet, fortfor riddaren, som under denra nya riktning al sina ideer likväl icke förlorade ur sigte det mål han ville vinna, torde ni underrätta mig om hvad ni nu ärnar företaga med mig? Hvad betyda de här kläderna? Jag vill inte tro allt hvad den narren Simson har sagt mig — — Han har talat sanning, svarade fiskaren med en bekymmerslös uppsyn; dessa kläder tillhöra ert nya stånd. Riddarens vrede var nära att åter vakna vid denna bekräftelse på hans olycka; imedlertid qväfde han den och, drifven af en hastigt påkommen instinkt af hämndlystnad, sade han, temligen torrt: