vara offret för en enskild hämd, hvilken har någon gång kunde undkomma; men då matrosen yttrande visade honom i hvilka händer han fal lit, öfvergaf hans med honom helt och hålle och han började jemra sig på ett så ömklig sätt, att Simson sjelf rördes deraf. Nå nå, nå nå, sade han med en viss grofkor nig hjertlighet; ni bör inte sörja så fasligt hel ler, herr riddare; två månader gå väl öfver oc fisket räcker aldrig längre än så. Jag medger att det är ledsamt att så sent börja sina läroår när man är en ädel riddare och när man buri musköten i förmaken i Varsailles. Men, hva vill ni göra? Vi andre matroser, edra kamrater skola hjelpa er så gödt vi kunna för att lindr en nybegynnares möda, och sedan får ni se oc lära allahanda kuriösa saker på denna lilla re san. Till en början komma vi till Orkadisk: öarna, vackra öar, må. ni-tro, alldeles klädda grönska och med höga berg med snö på toppar na; ni får se hur man drar epp nät ur vattnet fullspäckade med silfverglänsande fiskar; Ni få se huru Holländarena bära sig åt för att förva ra den sköna sillen, som är ryktbar i hela Eu ropa, och ni må tro att förfarandet dervid ä ganska artigt; det är något som man inte få se alla dagar, och när vi sedan komma till Am sterdam . ... Ah, när jag kommer till Amsterdam,, ropa de riddaren och knöt näfven med ett utbrott a raseri, cså skall jag klaga hos regeringen, ja skall inlemna besvärsskrifter och börja en pro cess. Man har mot mig kränkt gästfriheten rätt! Mig, en fransk adelsman, har man tagit fö en matros!