Aftonbladet – 13 september 1841, sida 2

han, om ni ville ge mig ert vedersord, att inte använda någotdera, för att söka undkomma, hvilket för öfrigt blefve er ganska svårt, så vill jag försöka, att skaffa er litet mer beqvämlighet., Riddaren gaf ett tecken af samtycke och matrosen frigjorde honom genast. Det första Riddaren gjorde, sedan han blifvit lossad från sina band, var att hemta ett djupt andetag, för att insupa frisk luft; derefter satte hen sig åter på tågrullen. och kastade en hastig blick omkring sig. Den farkost, hvarpå han befann sig, syntes tereligen stor, men mörkret hindrade honom från att urskilja något af besättningens anletsdrag. För öfrigt for den på en vidsträckt vattenyta, hvars gränser ögat ej kunde upptäcka. Till höger och venster såg man imedlertid talrika ljus, mer eller raindre nära, och hvilka syntes eller försvunno såsom irrbloss på en kärrig mark. Men hvar är jag då? frågade fången med lika mycken öfverraskning som förskräckelse. Hvart fara vi?n Ni är på buysen: aFiskmåsen, sade matrosen i samma gäckande ton, min herr Adelsman, och ni far nu ut på sillfångst. Just nu komma vi ut på vida hbafvet. aKors för sju tusan d—r! Sjömannen lade sin hand på den förtviflade Riddarens mun. cOch ert löftel sade han; atänk på, herr riddare, att det är er munkafle., Ni känner mig således?, sade Rolly något blidkad genom den nyfikenhet sem denne karl väckte hos honom. cHvem är ni? Hvad vill ni med mig? Ni har redan sett mig någonstädes, återtog