Aftonbladet – 13 september 1841, sida 2

-m och fortfor i sin sysselsättning. Man har tro ligen redan denna natt afrest med honom til något långt aflägset land, och ni får icke se ho nom på en god tid. Markisen gick sin väg, ganska nedslagen a dessa upplysningar, hvilka ensamma kunde gifv någon förklaring öfver riddarens försvinnande småningom togo likväl hans föreställningar ei mindre känslofull vändning, och som han va öfvertygad, att för en ruinerad adelsman, son riddaren, det bästa medlet onekligen var at taga tjenst hos någon monark, lika mycket hvil ken och för hvad lands sak som heldst, så slu tade han med att skratta öfver den bedröflig: min, Rolly måste göra de första dagarna, han såg sig tvungen att bära en muskött, eller hissa et! segel i bolländska republikens tjenst. aJag tillstår,, sade han, satt den arme gossens öde förtjenar ömkan; men hvad kan jag göra och hvartill tjenar det, att jag oroar mig öfvei saker, som jag ej kan hjelpa? Jag skall skrifv en elegi öfver denna händelse, och dermed är allt gjordt. Imedlertid måste jag begagna mi af den fördel, han, något emot sin vilja, lemna mig. Låtom oss derföre tänka på sillhandlaren tunnor guld. Cavignon superade med god aptit och insomna de, under det han upprepade: aden stackars Rolly! Följande morgon klädde han sig i stor toilet och begaf sig till fru Archibald. När han gic! ifrån henne, syntes han helt och hållet betager af glädje och stolthet, ty han bade verkliger fått upphemta riddarens arfvedel och af mamsell Gudula och hennes mor blifvit antagen till lärare i franska språket och poesten.