TT Tj TT Tr TC dade till den lilla trädgårdsporten, den var nu tillstängd. Hvad fan betyder det här? sade han till sig sjelf förvånad, Skulle väl riddaren, den narren, ha spelt mig ett puts, i kompani med sin sköna? Det vore något för starkt. Han klappade flera slag på porten, men ingen öppnade eller svarade. Sedan han gjort ännu ett försök, insåg han, att saken misslyckats, och att det bästa, han kunde göra, var, att bege sig hem till sitt hötel och att följande dagen begära förklaring af riddaren öfver hans bedrägliga uppförande. sÅt helfvete med den satans Gascognaren! ropade han förargad, men han skall icke ha gäckat mig ostraffad! Han borde väl ha förstått, att när jag gjorde mig så mycken möda, att hjelpa honom enlevera sin bjertunge, var det af det skälet, att millionerna lyste lika mycket i mina ögon, som i hans, och att jag vid första tillfälle . . . . Men, vänta bara! får jag en gång tag i honom igen, så . . . Under det han mumlade dessa hotelser, satte han sig upp i sin vagn och lät köra tillbaka till hötelet. Der skickade han bort bästarne och lade sig, under det han utgjöt förbannelser öfver sin trolöse vän. Följande morgon vandrade han åter omkring Archibalds bus, i hopp att få någon upplysning om föregående nattens händelser. Men huru stor blef ej hans förvåning, då han i ett af fönstren, som låg åt torget, såg Gudula, jemte sin mor, sitta och arbeta helt lugnt på deras vanliga plats. cHan kar således inte rest med hennep, sade