utgjort ett sidostycke till myn Heer Archibald sjelf. När markisen inträdde, var han sysselsatt med att grundligt behandla ett jettestort fat med stekt oxkött, som han rikligt fuktade med öl, och han afbörde Cavignons berättelse, utan att låta störa sig. Denne aktade sig imedlertid noga, för att på något sätt blottställa mamsell Gudulas heder, utan nöjde sig med att utmärka den gata, der händelsen måste ha förefallit. När han hade slutat, skakade hr borgmästaren på hufvudet med en hemlighetsfull uppsyn och frågade markisen belt lugnt, utan att afbryta sin måltid: aVar er vän ung? Omkring trettio år. Var han stark och af godt utseende?, aJa visst, men . . . M aDet är bra.n Dervid sväljde borgmästaren ett stort glas öl. Ni vet då hvar han finns? frågade Cavignon ifligt. aJag, visst intern, svarade den tjocke byggmästaren med orubbligt lugn. Om han icke kanhänhända blifvit aprässad, ty just i natt hafva vårfvarena uppsnappat någre unge karlar . .. .) Cavignon var icke okunnig om hvad det vill säga, att i Holland bli prässad. Man grep nämligen nattetid de unga karlar man kom öfver, för att göra dem till soldater eller sjömän. Han frågade således borgmästaren med ett slags ingslan : cOch om han fallit i värfvarenas händer, hvad medel bar jag då, att rädda min stackars landsman ?, aIntetv, svarade den storätande embetsmannen