DEN FÖRSTA SILLEN. ) NOVELL AF ELIE BjERTHET. II. Rolly saknade icke mod, när det gällde fiender, som han bade inför sina ögon; men emot dessa okända väsen, som så brutalt fängslat honom, ansåg han allt motstånd fruktlöst och lydde således. Han följde sina röfvare, utan att veta, hvart det bar af. Snart kände han likväl på den svala luften, att han nalkades sjön. En stund derefter lyfte man åter upp bonom, lade honom i en båt, utan att aftaga hans band. och han kände på båtens vaggning, att man aflägsnade sig från stranden. Hvem var väl upphofsmannen till denna motgång? Var det väl Archibald eller Leopold Wilkins, Gudula eller markisen? Båda gissningarna voro väl lika troliga och den stackars Roliy visste icke, vid hvilkendera han skulle stanna. På en tågrulle, hvaröfver man kastat honom, väntade han således otåligt sitt ödes utveckling. Under tiden hade Cavignon, såsom vi förut nämnt, återvändt till åkdonet och gick al och N 3 den öde gatan, hvisslande på en aria ul tr operan. Som ban likväl ej såg sin kamrat komma tillbaka, började han att svärja mellan tänderna öfver honom, som han lofvade skulle få betala det besvär, han föronsakade honom Sedan ban sålunda väntat en half Limma, ör gick honom till slut tålamodet och han skyn) Se Aftonbladet N:o 209 och 240.