Aftonbladet – 11 september 1841, sida 3

Hon blir minsann inte illa aktad, hviskad en af lyssnarena utanföre. Leopold hade under tiden närmat sig flickan till hvilken han, utan att förlora sin vanlig köld, sade helt enkelt: Gud skall föra mina nät och jag skall fång: den första sillen, som er far önskar., Det är godt, svarade hon och nedslog ögonen Oaktadt denna skenbara likgiltighet, trodd sig de båda lyssnarena se, att flickan, medels en nästan omärkbar rörelse, pekade åt Leopolc på det fönster, som de valt till observatorium Ett ögonblick trodde de sig upptäckta och drog sig hastigt tillbaka; men som ingenting tillkännagaf, att deras fruktan var grundad, vågade Rolly kasta ännu en blick in i rummet. Holländarena togo helt stilla sitt sista farväl från de sina och en stund derefter lemnade de huset, genom stora porten åt torget. Nu är fältet frittv, sade riddaren, då han hörde dem aflägsna sig. Lycka till nu på resan och fånga så mycket sill du önskar! Jag skall imedlertid fånga en fisk, som är mera värd.o eUffl sade äfven Cavignon i sin ordning; aden illa borgarepuppan kan nu min själ skryta öfver, att vi stått på post för hennes skull, som verklige herdar. Ja, om hon inte hade tunnor guld till hemgift, och, tillade han med en ockersöt ton, com det inte gällde en väns ycka ... aSe så, du kan göra ett ode deröfvera, inföll riddaren otåligt; amen imedlertid, min bästa narkis, var god och gå och se efter, om vagnen ir i ordning. Flickan torde komma och hon canske bli förskräckt af din närvaro., aMen . . . D cAr du rädd, för att vi skulle resa utan dig, ör det att du väntar oss vid vagnen? Nå, skynda er bapa, sade wiorkisen, i det han gick, liksom mot sin vilja.